Manuset är nytt men både rollfigurerna och historien är klassiska. Teaterformen commedia dell' arte är rituell teaterndär grundförutsättningarna är givna på förhand. Precis som i exempelvis deckargenren.
‒ Där vet du ju att boven fångas i slutet, säger regissör Micke Klingvall.
Han är en av Sveriges ledande utövare av commedia dell'arte. Och det är han som håller i trådarna när den fristående gruppen Teater7 repeterar farsen "Ett skamlöst förfarande" som har premiär på Sundbyholms slott i nästa vecka och därefter spelas på friluftsscenen i Rademachersmedjorna i Eskilstuna från midsommarafton och framåt.
Fyra skådespelare gestaltar totalt sex figurer, som alla är arketyper inom commedia dell' arte-traditionen. De är alla enkelspåriga och endimensionella. De utvecklas inte som människor under spelets gång.
‒Figurerna är endimensionella. Djupet uppstår när de är tillsammans, säger Micke Klingwall.
Det är till exempel Il Dottore, som är en högt uppsatt och lärd person som gillar mat. Det är Pantalone, som alltid bär röda kläder, är snål, gammal och gubbsjuk.
Nu handlar det om kryddor. Il Dottore, som spelas av Amanda Jalmberger, är någon sorts forskare i smaksättning och kryddor. Han är beredd att göra vad som helst för att komma åt kryddorna. Till och med att offra sin enda dotter, Isabella (Amanda Arvidsson). Isabella är dock kär i Leandro, som också spelas av Simon Varchi.
‒Leandro är älskaren som är positiv och lever lite uppe bland molnen, förklarar Simon Varchi.
Innan pjäsen är slut har de fått tampas med Il Capitano, som är kryddväktaren (Ola Wallinder) och en tjänare, Leandro (Simon Varchi) har fått agera budbärare.
Skådespelarna uppträder i 1500-talskostymer (commedia dell' arte uppstod i renässansens Italien) med masker på. Dessutom kommer de att leverera musik, ljudeffekter, dramatiska fäktningsscener och en del akrobatik.
Micke Klingvall är noga med att poängtera att commedia dell' arte inte handlar om att undervisa, ta upp samhällsfrågor eller skriva något på någons näsa. Det är underhållning och berättarglädje rätt och slätt.
‒Vill man ha teater som löser världsproblem, då har man kommit fel, säger han och skrattar.