• Jesper Bengtsson önskar sig bara en enda sak. Att får resa till Mars. Och väskan har han redan packat. Foto:
  • Det finns flera Marsprogram. Bland annat i USA och Kina. Foto:
1/

Resor till Mars är både drömmar och politik

Krönika

Så här i juletid brukar man ju önska sig saker. Själv har jag egentligen bara en modest önskan, som dessutom stått på min önskelista sedan jag var åtta år gammal.

Jag vill åka en plats där ingen normal människa varit före mig. Jag vill sätta min fot på en plats som inte påminner om någon annan jag varit på.

Och nu talar jag inte om Ärla eller Sköldinge, även om det kanske finns en och annan sörmlänning som skulle kunna tänka det.

Nej, jag vill resa till Mars.

Till planeten alltså. Inte månaden. Den behöver man inte resa till. Den kommer ju ändå en gång om året, och passerar oss med en hastighet som bara blir högre med åren.

Jag inser att det är barnsligt och fånigt och inte på något sätt realistiskt, men erkänn att det är en lockande tanke.

På senare år har det faktiskt börjat framstå som tänkbart. Inte att jag själv ska åka dit. Men att människan en dag kommer sätta sin fot på Mars.

USA har talat om Marsresor ända sedan George W Bushs tid. Kina projekterar för rymdresor med samma mål. Teslaägaren Elon Musk har ett alldeles eget program som inom ett par decennier ska ta hans företag till den röda planeten.

Det finns förstås en massa kritik mot alla dessa program,

De kostar oändligt mycket pengar. De tar resurser och tid från forskning och utveckling som skulle kunna användas till bättre saker. Klimatforskning till exempel.

Samtidigt har rymdforskningen alltid varit drivande för andra former av teknisk utveckling, så det ena behöver inte utesluta det andra. Det vi kan lära oss av att studera en annan planet… det går inte ens att överblicka vad det skulle göra med mänsklighetens vetande.

När jag talar om de här sakerna med mina vänner brukar häften förstå exakt vad jag menar. Den andra hälften tittar på mig med en blick som växlar mellan totalt oförstående och stort medlidande.

Jag inser att det kan handla om mognad. Några av oss har blivit kvar i barndomens fantasier om nya världar och upptäcktsfärder till främmande platser. Andra är mer realistiska.

Men även vi drömmare måste nog tyvärr också inse att det finns det en politisk faktor i allt prat om Marsresor. George W Bush lanserade sitt första Marsprogram när han var som mest kritiserad för kriget mot terrorismen. Det handlade om att starta ett storslaget projekt som skulle flytta uppmärksamheten från problemen på hemmaplan. Det går att se Kinas planer på samma sätt. Det handlar om att etablera Kina som en stormakt på vår egen planet. Mars är bara ett medel i den strävan.

På min önskelista kommer det ändå fortsätta stå kvar på första plats.

Jag har redan packat väskan.

Bäst just nu:

Mörkret. Jag vet att de flesta längtar efter ljuset nu, men det finns få saker som slår stämningen i december. Igår såg jag en alldeles formidabel stjärnhimmel.

Läs också

( 9 st )

Läs mer om dessa ämnen

KrönikaKultur/NöjePolitik
Relaterat