Så blev vargen gosedjur

Litteratur

Hur förvandlades vargen från fruktat rovdjur till klappvänligt gosedito? Från ond till god?

Författaren och journalisten Lars Berge daterar starten till maj 1975. I SVT:s "Naturrutan" sitter programledaren på huk omgiven av vargar. Några år tidigare har Svenska Naturskyddsföreningen startat Projekt Varg med målsättningen att avla fram en ny svensk vargstam.

Samtidigt, i ett skogsområde norr om Norrköping, funderar en djurparkschef på ett nytt spännande koncept som så småningom ska gå under namnet Närkontakt Varg. Framöver ska varghägnet bli ett av anläggningens viktigaste varumärken, dess USP - unique selling point. Företag och barnfamiljer ska vallfärda till parken för att få uppleva gråben på nära håll. Försäljare anses kunna lära sig sälja fler mer genom att studera vargar och självklart avlägger både kungen, Zlatan och Mikael Persbrandt visit. Den sistnämnde deklarerar sturskt att han känner sig så stark att han utan vidare skulle klara av att bryta nacken av den varg som till äventyrs fick för sig att attackera.

Men allt får ett abrupt slut i juni 2012 då en kvinnlig djurskötare, Karolina, dödas inne i hägnet. Lars Berge bestämmer sig för att gå till botten med hur det kunde hända. Under rättegången hävdar djurparksledningen att attacken var oväntad, som en blixt från en klar himmel. Men genom intervjuer och arkivdyk inser Berge att varningstecken knappast saknats. Ett år innan dödsolyckan angreps en annan kvinnlig djurskötare. Hon vågar sig aldrig mer in i hägnet. I klipp från mysprogram som Café 18 och Café Norrköping hittar Berge filmsekvenser där skräckslagna programledare besvärat försöker freda sig mot flocken. Arne Weise slogs för sin del till marken vid en högtidlig invigning 2007 - men fick veta att det var hans eget fel. Mönstret att lägga ansvaret på offret upprepas ständigt, konstaterar Lars Berge.

Trots att vargars beteende i fångenskap är ett gediget genomforskat område tycks Kolmårdens ledning inte ha tagit till sig av andras erfarenheter. Istället har inställningen varit mycket naiv. Djurskötare har kvartat över i sovsäck inne i hägnet och vargen saknades helt i den beredskapsplan vid rymning av farliga djur som upprättades så sent som samma år som vargattacken, 2012. Lejon, tiger och gorilla fanns med på listan - men inte vargen.

I både USA och Kanada attackerade och dödade vargar sina skötare långt före 2012. Värsta dokumenterade djurparksmördare hittills är dock späckhuggaren Tilikum som dränkte tre av sina instruktörer under en period av 20 år. Ändå fick han fortsätta att uppträda inför publik eftersom hans shower hade stor ekonomisk betydelse för parkerna han "jobbade" i.

Människans hållande av vilda djur i hägn är helt enkelt en mycket absurd historia och Lars Berge tecknar den med exempel från både Europas första zoo - Hagenbeck i Hamburg - och Katrinehom där en semesterfirare plötsligt stod öga mot öga med en fullvuxen tiger i sitt sommarkök. Det var naturfilmaren Jan Lindblads Lillan som rymt från ön i sjön Valdemaren och simmat in till fastlandet. Det som kunde ha slutat i blodbad blev i stället en putslustig historia i kvällspressen - sommarstugeägaren spärrade in Lillan och ringde polisen.

"Vargattacken" är med andra ord både rolig, fascinerande, häpnadsväckande och stundtals mycket skrämmande läsning. T

Berges inställning i den infekterade vargdebatten? Jo, han tycker absolut att vargen ska få finnas. Men inte i djurparker. Om vargens farlighet i det vilda konstaterar han att det låga antalet rapporterade dödsfall kan tänkas vara en logisk följd av att det knappt funnits några vargar i Sverige de senaste hundra åren.

Och han förundras över att människans sympatier inte längre finns hos de tama fåren eller kalvarna - utan i våra fantasier om de vilda rovdjur som jagar och dödar dem.

BOK

Vargattacken – ett reportage

Lars Berge

Albert Bonniers

Läs mer om dessa ämnen

KolmårdenLitteraturVarg