• Stå-upp-paddling. Också farligt?
  • Exa Axelsson.
1/

Slut som stå-uppare

Krönika

Hann knappt ställa mig upp innan den första rapporten rann in.

Cyklat som en tok denna sommar och byggt upp en präktig benmuskulatur som inte skulle förspillas degandes på en kontorsstol.

Nix, här skulle både långa och korta fibrer tänjas, tämjas och underhållas. Allt under envetet hamrande på tangentbordet. Att förena nytta med nöje och allt det där, ni vet.

I bakhuvudet skvalpade dessutom ett suddigt minne av en artikel jag plöjde för en del år sedan med rubriken "Stod bort tre storlekar". Handlade om en sekreterare på Karolinska som bytt storlek 44 mot 38 bara genom att stå käpprätt stilla vid sin dator.

Herregud, är det så enkelt kan väl vem som helst i sinom tid tränga sig ned i en petite, tänkte jag och placerade mig i upprätt position.

Extra trovärdigt blev det av att sekreteraren påstått sig ha fått tipset av den för sin ålder oförskämt pigga och slanka hjärtprofessorn Maj-Lis Hellénius.

Hissade upp skrivbordet till hakan och började knega i min nyfunna position. Förutom lite pirr i vaderna efter åtta timmar på benen gick omställningen förvånansvärt smärtfritt. Såg storlek 36 hägra i horisonten.

Men säg den glädje som varar.

Efter bara några veckor på stående fot rullade larmrapporten in i alla kanaler: "Att stå upp och arbeta kan vara lika skadligt som att röka."

Det var kanadensiska University of Toronto som varit i gång och forskat om stå-uppandet. Och kommit fram till att arbete i stå-läge, se det skulle en passa sig för.

Dött som flugor hade försökspersonerna väl inte direkt gjort, men under de tolv år som studien pågått hade både en och annan fått problem med pumpen. Risken för hjärttrubbel var dubbelt upp för den som stod på jobbet jämfört med den som satt ned, påstod studien som innefattade drygt 7 000 personer.

Fram till mitten av september 2017 hade rönen pekat åt helt motsatt håll: Sitt för all del inte ned och jobba. Det är att nedkalla både bukfett, diabetes, cancer, hjärtstopp och igenslammade blodkärl i din arma lekamen.

Nej, se stå skulle en göra! Och dessutom gärna växla tyngdpunkt från det ena benet till det andra, på det att cirkulation och förbränning stimulerades.

Att sitta var fult och förenat med livsfara. Ett hot mot folkhälsan. Att sitta sig sjuk var så sent som i augusti innevarande år fullt möjligt.

En del hälsoråd gick till och med ut på att en borde gå och jobba. Bara att placera ett löpband under skrivbordet och kliva på för den dagliga åtta-timmars-lunken.

Nu är det dock andra bullar. Att ta sig en bensträckare har inte längre samma positiva klang. Tvärtom verkar det nu utgöra en fördubblad risk för trassel med hjärtat.

Det går numera att både att sitta och stå sig sjuk. Och en undrar naturligtvis hur farligt det är att, säg, ligga på mage och jobba, stå på huvudet och jobba eller sitta på huk och jobba. Tids nog kommer det väl banbrytande rön även inom dessa angelägna forskningsområden.

Tills dess lutar jag mig mot en studie från University of Exeter där forskarna i 16 år följt 5000 pers för att få koll på vilka som dog först: de som stod, satt eller var i ständig rörelse. Mätningarna omfattade både jobb och fritid och resultatet visade att det inte spelade någon roll hur de bar sig åt. Alla dog likt förbaskat.

Hur en än vänder sig har en nämligen ändan bak.

Bäst just nu

Ska bli kul att kolla in söndagens bastubalett på Eskilstuna teater.

Svampskogen. Om en gillar röd flugsvamp, vit flugsvamp samt lömsk flugsvamp. Kantarellerna, de rackarna, lyser med sin frånvaro.

Läs mer om dessa ämnen

Stå-uppKrönika

Mest delat denna vecka