– Jag trodde jag kunde Sörmland bra rent historiskt. Men arbetet med boken har fått mig att bli överraskad över flera saker. Vägar vi trodde var betydligt yngre visade sig ha funnits redan på vikingatiden, säger han. Foto:

Vägarna skvallrar om kulturarv

SÖRMLAND

Många av Sörmlands huvudvägar kanske både känns och ser nya ut. Men faktum är att de flesta går precis där våra förfäder tog sig fram på olika sätt. Nyköpingsbon Jan Moberg har skrivit boken ”Från hålväg till motorväg – Sörmländska färdvägar under tusen år”.

– Landsvägarna i Sörmland är ett för många ganska okänt kulturarv. Som faktiskt på fler håll än man kan ana sträcker sig tillbaka ända till vikingatiden, det är lätt att bli både överraskad och förvånad när man börjar kika lite närmare på det, säger Jan Moberg.

Efter fyrtio års arbetslivserfarenhet inom vägsektorn - Jan Moberg var bland annat planeringschef i dåvarande Vägförvaltningen i Sörmlands län - har han samlat på sig både ett stort intresse och även kunnande om de sörmländska vägarnas historia.

– När vi arbetade med nya vägar konstaterade vi ofta att det på samma sträckor vi ville använda fanns rester av tidigare generationers vägsträckningar. Ett exempel är när vi skulle dra nya riksvägen 53 vid Råby-Rönö och i samband med det upptäckte att det alldeles intill vår planerade sträckning fanns en gammal hålväg. Hålvägar bildades av att de som färdades på den släpade sin last och just den i Råby-Rönö-trakten är minst 1 000 år gammal, säger Jan Moberg.

Antalet detaljerade reseskildringar från medeltiden och 1500-talets Södermanlands är begränsade. Men att det tog fem resedagar att ta sig från Strängnäs till Linköping vet man, likaså att det i Kolmårdsskogarna härjade rövare som gjorde överfarten vid Stegeborg betydligt mer lockande, trots svårigheterna att ta sig över vattendraget. En som däremot beskrev det sörmländska vägnätet detaljerat var Carl von Linne som reste genom landskapet i maj 1741. Linne berättar bland annat om hur han övernattade på Åby, som då var ett gästgiveri i Vagnhärad och även om den lilla avstickare han och sällskapet gjorde till Gäddeholm, dagens Tureholm, och vidare till Trosa, Svärdsbro vid Sättersta kyrka och även ankomsten till Nyköping och vidare ner till Östergötland. Här promenerar Jan Moberg på en av sina favoritvägar, den mellan Husbygård och vidare mot Blacksta.  Foto:

– Det var faktiskt där mitt intresse startade och sedan dess har jag kunnat konstatera att många av våra stora vägar ligger där de alltid har funnits i många, många generationer.

Att intresset skulle leda till en bok var dock långt i från självklart.

– Jag har föreläst en hel del om det här och allt eftersom har publiken tryckt på och förra året kändes det som det var dags, berättar Jan Moberg som senaste året ägnat åtskilliga timmar både åt att gräva i arkiv och ge sig ut på de sörmländska vägarna där han undersökt, dokumenterat och även överraskats.

– Framförallt över med vilken fascinerande kontinuitet vi tar oss fram. När vi åker på E4 genom Sörmland är det ju ganska hisnande att veta att våra medeltida förfäder åkte samma väg. Det finns många minnen kvar i form av milstenar, runstenar, stenvallsbroar och andra lämningar och att vi tar tillvara den kunskap de ger och lär av historien är viktigt både när bebyggelse och vägar utvecklas.

Hittade du några oväntade nyheter?

– Det är nog det att vägarna på flera håll visade sig vara mycket äldre än jag trodde. Jag visste att flera av dem är från medeltiden, men när man ser gravfält och runstenar kanta en del av dem är det tydliga tecken på att vägen är redan från vikingatiden. Det har överraskat mig att de vägarna fort­farande finns kvar i dag. Det var också spännande att upptäcka att Eriksgatan nog inte riktigt gick där vi historiskt sett trodde att den gjorde, säger Moberg och syftar på att det på flera håll i länet visat sig att kungarna på sin Eriksgata troligtvis valde frusna sjöar att ta sig fram på snarare än igensnöade vägar.

Husby altare

Boken spänner över vägnätets och vattendragens färdutveckling från de förhistoriska ridstigarna, via medeltidens och fram till våra dagars motorvägar och välasfalterade landsvägar. På ett lättillgängligt sätt visar Moberg kartor över dåtidens och nutidens färdvägar, mixat med de fragment av reseskildringar som finns tillgängliga från långt tillbaka. Här finns bland annat utdrag från den tyska borgaren Samuel Kiechels resa genom Sverige 1586, liksom Carl von Linnés besök 1741.

Du avslutar boken med utvalda färdförslag genom hela Sörmland, berätta!

– Det är tolv vägar som jag tycker bör uppmärksammas lite extra, dels för den spännande historien och även för att det är väldigt vackert att åka på dem. Vägar som vi i dag ser som små och krokiga var dåtidens huvudvägar. Tar man sig tid att stanna till finns mycket spännande att hitta intill vägarna, säger Jan Moberg som särskilt tipsar om vägen som går från Husbygård och vidare mot Blacksta, en av de vägarna som väckte författarens eget intresse en gång i tiden.

Längs vägen från Husbygård mot Blacksta finns flera historiska sevärdheter. Foto:

Tolv spännande vägar att utforska

Boken ”Från hålväg till motorväg- Sörmländska färdvägar under tusen år” innehåller tolv förslag på utflykter längs de sörmländska vägarna. Somliga sträckor kräver bil, medan andra lämpar sig bäst för promenad eller cykelfärd.

Här är några färdförslag:

Eriksberg–Forssjö

En uråldrig väg som återfinns på kartor redan från 1600-talet. Åsvägen nära Eriksbergs slott är troligen tidigare huvudväg mellan Nyköping och Örebro.

Mortorp–Slytan

Vik av från riksväg 53 och kör i stället omvägen förbi Mosstorp, tar ett par minuter extra jämfört med dagens väg men som kompenastion bjuds en spännande runsten och en särdeles vacker natur.

Husbygård–Blacksta

Även detta en uråldrig väg med stensättningar, gravfält och fornborgar längs vägen. Se karta.

Nästhulta kvarn (Magdestigen)

Den gamla vägen från Eskilstuna mot Örebro. Här finns bland annat en fin stenvallsbro.

Selaön

Perfekt för den som vill se hur en förhistorisk ridstig såg ut. Åk till Selaön och sedan den östra vägen från Stallarholmen till Överselö via Fröberga. På en sträcka av en kilometer finns nästan 1 000 förhistoriska gravanläggningar.

Läs också

( 3 st )

Läs mer om dessa ämnen

SörmlandHistoriaKulturKultur/NöjeKulturhistoriaVägarbete
Relaterat