Inger och Lasse Åberg och Torshälla Konstförening är i full gång med att hänga upp ögonblick ur Åbergarnas konstvärldar.
De flesta bilder talar tydligt och medvetet till betraktaren – hos Inger bor arga vävdjur med vassa tänder och röda strumpor, här finns fossiler och sagoväsen sydda på starkt färgade linnehanddukar. Några av bilderna är barnteckningar som blivit översatta till broderier.
Hos Lasse är det idéerna som styr processerna. Leksaker och nostalgiprylar står i rader – popkonstikoner och seriefigurer placeras inuti och utanför sina kontexter och en förmögenhets-katt bär tiara och äter gåslever.
Är man nyfiken som Banarne öppnar Lasse Åberg, med sin superpedagogiska berättarröst, dörrarna till både sin egen bildvärld och till ett större universum där konsthistoriens äventyr och personer blir levande.
Vid Naken qvinna i gungstol, där en tufsig Kalle Anka och en nallebjörn fundersamt betraktar en Picassodam, berättar han anekdoten om betraktaren som vågar ställa en dum fråga till Den Store Konstnären.
– Men herr Matisse, har inte den där damen en alldeles för tjock arm?– Kära ni, det är ingen dam, det är en oljemålning.
Inger och Lasse Åberg träffades när de var fattiga studenter på konstfack har levt och arbetat sida vid sida i 50 år.
– Vi jobbar i varsin ände av huset och ses till lunch, förklarar Lasse.
De bor och verkar i uppländska Bålsta där de driver ett museum som bland annat inrymmer en gedigen samling serieoriginal, popkonst, Trazans koja och leksaker från 1928-40. Museet kom till när serienörden Lasse Åberg slog sig ihop med serienörden och journalisten Sture Hegerfors och skapade utställningen Seriekopplingar som efter flitigt turnerande behövde ett permanent hem.
För tillfället arbetar Inger Åberg med ett sagan som tema, och hon visar en bild ur serien Det var en gång. Fossiler är målade och kontursydda på färgade linnedukar funna på loppisar och antikbodar.
– En av bilderna med gamla fossiler hänger visst på ett krematorium, säger hon sådär Åbergskt.