Anders Jansson
Kom in och stäng dörren
Lokomotivet, Eskilstuna
En man med en uppstoppad räv vid namn Samantha under armen steg av tåget på Eskilstuna centralstation på lördagen. Senare samma kväll sågs de två under närmast tumultartade former inta en scen i de centrala delarna, ivrigt påhejade av en stor högljudd folkmassa, som inte skingrades förrän runt 90 minuter senare.
Var mannen och räven då tog vägen är oklart men enligt vissa källor inträffar samma sak i Uppsala under söndagen.
Det ocreddiga med att spela luftsynth. Tyska – och på diverse andra språk – oväntat användbara ord. Fördelarna med att handla på ställen som erbjuder både simglasögon och fiskpinnar, trädgårdsmöbler och mango chutney. Olika nivåer i skillnaden mellan katter och hundar. Låtar så dåliga att ickerökaren hellre går ut och feströker än dansar till dem. Dåligt uppstoppade djur. Ämnena Anders Jansson hinner avhandla under sin soloföreställning är många, och den röda tråden som håller dem samman är den dåliga självbild han tycker sig ha.
Han är mitt i jag-skiter-i-vilket-åldern. 48. Tog ett sånt där test på Facebook som säger sig fastställa din mentala ålder, och fick 12.
Vi får skrattkramp, kiknar och kippar efter andan, och det nästan roligaste av allt: vi skrattar både åt och med Anders, som själv är på ett sånt härligt fnissigt humör. Han är tolvåringen och han är 48-åringen, och han hinner vara alla möjliga figurer med roliga röster, och alla har de lika kul på scenen.
Jag vet inte hur det stod till i lokalen under turnépremiären i veckan, men jag har lite svårt att tro att
publik och komiker var i så mycket sämre form än i Eskilstuna lördag kväll. Recensenterna var dock inte helt sålda på föreställningen. Själv är jag stärkt i min uppfattning att Anders Jansson är en av Sveriges roligaste män. Och jag tycker hans självbild är ljuvlig.