De båda ungdomarna möts i skytteklubben och tonårskärleken spirar. Han ser tillvaron ur en materiell synvinkel, där tävlingsinstinkten tar överhand. Hon kan inte möta honom, hon har helt enkelt inte råd att skaffa sig den pistol som krävs för att kunna mäta sig med grabben.
Han är pojken som med sina manliga maner inte ser hennes behov. Och hon orkar inte stå emot sin kriminella omgivning och klarar inte av sitt parförhållande. En allmängiltig kris, javisst, men alltid spännande att se på scenen vare sig det gäller en klassiker eller som i det här fallet en helt nyskriven ungdomspjäs.
Mår i stort sett bra spelas av Scenkonst Sörmland och är årets stora beställningsverk. Anders Duus heter författaren, en vid det här laget meriterad nutida dramatiker med många uppgifter framför allt som dramaturg för Riksteatern. Han bor sedan ett par år i Strängnäs och har sin skaparlya i ett rum intill gamla regementet P 10.
Den timslånga pjäsen, som ska spelas för i stort sett alla högstadieelever och en hel del gymnasieelever i Sörmland, bygger på en tonårsenkät som genomförs i Sörmland vartannat år. Smart att ha något sådant som underlag, intresset hos publiken borde vara stort när ämnen av sociala, sexuella och vardagliga slag berörs.
Upplägget är intelligent och dramaturgiskt väluppbyggt. Studierektorn ställer enkätfrågorna på ett torrt och korrekt sätt. Den rutinerade länsmusikern Camilla Arvidsson har fått talrollen och gör den till ett huvudnummer. Hon är bitsk, medkännande, avståndstagande och tjänstemannamässigt neutral i en salig blandning. Jag tänkte på Sissela Kyhle när jag såg hennes agerande och det är ett högt betyg.
Dessutom trakterar Camilla Arvidsson sin violin i våldsamma utbrott. Hon spelar tillsammans med Lisa Grotherus och Ida Lindberg, klarinetter respektive klaviatur, och ljudkulissen, där inte bara musiken ingår, förstärker föreställningen. Magnus Larsson ligger bakom detta.
Skådespelartrion Ingela Schale Berghagen, Linda Kunze och lånet från Dalateatern, Måns Clausen, arbetar intensivt och trovärdigt föreställningen igenom. Författaren och regissören ställer stora krav på dem – det är repliktungt och rörelserikt.
Mår i stor sett bra kommer inte med några nyheter. Det här är en redovisning av kända ungdomsproblem, situationer som pojkar och flickor känner igen. Men det skadar inte att lyfta fram detta ur det torrt tråkiga undersökningsformuläret och klä svaren i dramatiska ord. Som helhet är detta en lyckad pjäs, där manuset många gånger träffar mitt i prick.
Offentligt visas pjäsen bara ytterligare en gång, den 19 november hos Riksteatern i Hallunda, Men jag tycker att den är minst lika viktig att ses av föräldrar och andra vuxna. Så varför inte lägga in några flera föreställningar utanför alla skolvisningar, Scenkonst Sörmland? Det vore att bra sätt att ta sitt samhällsansvar, när man nu har en god bild av verkligheten att visa.