Keramikern Per Hammarström fick det lugnare på Gotland

När Per Hammarström själv ska sätta ord på vad som kännetecknar hans konstnärskap är det kombinationen av de organiska formerna och glasyrerna han lyfter fram. Hans keramik är färgstark, det är mycket blått, grönt och inte minst turkost, som är favoritfärgen.

– Jag har nästan alltid arbetat med starka färger, eller med blankt och matt, så det blir lite levande, säger Per Hammarström när Gotlands Allehanda träffar honom i den nästan nybyggda studion i Hejnum, dit han och makan flyttade 2017.

Studion har han ritat själv och kunnat anpassa efter flödet i keramiktillverkningen, i stället för som tidigare behöva anpassa sig efter de lokaler han arbetat i. 

Per Hammarström i sin studio i Hejnum. Studion har han ritat själv och bygget drog ut på tiden eftersom den stora brännugnen kräver speciella elinstallationer.

Foto: Elisabet Andersson

I över 40 år har Per Hammarström arbetat som keramiker och grunderna lärde han sig i en keramikverkstad i Blackeberg i Stockholm.

– Jag tittade på han som jobbade och så försökte jag göra likadant. Jag satt på kvällarna och övade, säger Per Hammarström, som efter något år sökte sig vidare till den anrika porslinsfabriken i Gustavsberg.

Där började han som assistent åt den kända formgivaren Stig Lindberg.

– Han ritade en förlaga eller ställde en pjäs framför en och sa: ”Sådana här vill jag ha tio stycken av.” 

Men det var under den stränge Berndt Friberg han verkligen fick lära sig hantverket.

– Lindberg var ju en duktig formgivare men Friberg hade koll på hela resan. Han var en otroligt skicklig keramiker, både när det gäller hur man hanterar materialet och framför allt hans glasyrer, säger Per Hammarström och fortsätter:

– Men det skulle vara på hans sätt och inget annat. Jag kanske hade gjort 20 pjäser av något och då kom Friberg och bara tryckte ner dem. Det var bara att börja om. Men man fick formsinnet och hittade fingrarna att göra de där formerna.

En av väggarna i studion täcks nästan helt av Per Hammarströms keramikpjäser.

Foto: Elisabet Andersson

Under den tid han var på Gustavsberg utvecklade han sitt glasyrkunnande och efter sex år kände han sig redo att öppna en egen studio, något som hela tiden varit målet.

Han och hustrun Marika funderade på var de skulle slå sig ner och valet föll på Strängnäs. Där fanns hans syster och så skulle gamla byggnader nära domkyrkan renoveras och göras till ett konst- och hantverkskvarter. Det var också nära till både Stockholm och båten till Gotland, och varför det var viktigt ska vi återkomma till.

Paret blev kvar i Strängnäs till 2017.

– Vi köpte gamla biblioteket i stan och startade Keramikens hus. Det blev ett stort kulturhus med min verkstad, ett galleri och en restaurang. Det var som ett getingbo men samtidigt fantastiskt kul.

– Men med åren blev det lite jobbigt att hela tiden bli avbruten av folk. Jag kände att jag inte kunde hålla på hur länge som helst.

Per Hammarströms flakonger är inspirerade av koraller.

Foto: Elisabet Andersson

Det blev nya funderingar över livsval och till slut enades han och Marika om att flytta till Gotland, till det lilla torp i Hejnum som de köpt. För Hejnum är Marikas hemtrakter och torpet hade hon åkt förbi varje dag med skolbussen. Paret träffades på Gotland när Per pluggade på fotolinjen på folkhögskolan i Hemse på 1970-talet. 

Sedan flyttade han och Marika till Stockholm men det var svårt att få jobb som fotoassistent och det var då han hittade en annons från verkstaden i Blackeberg.

– Sedan började ett helt nytt liv. En hel värld öppnade sig och på den resan är jag fortfarande, säger Per Hammarström.

Mosaikbitar som så småningom ska täcka ett helt bord. Alla små bitar görs för hand.

Foto: Elisabet Andersson

Det är en resa som är lite lugnare än de 10–15 timmar långa arbetsdagarna i Keramikens hus. 

– Jag har gått ner i ett annat tempo, här är det på ett annat sätt. Det känns väldigt tillfredsställande, så det kommer jag att fortsätta med. Men jag arbetar i stort sett varje dag. Jag gör en del beställningar, gör nya modeller, provar nya former och nya glasyrer. Det är ett pågående utvecklingsarbete.

Han arbetar nästan bara med porslinslera, ett material han tycker om för att det är vackert, vitt och går att göra tunt.

Den här soppterrinen, och en hel servis i samma barockstil, gjorde Per Hammarström till en utställning kring drottning Hedvig Eleonoras 300-årsminne.

Foto: Elisabet Andersson

Per Hammarström drejar allt han tillverkar, han gillar att de inte blir exakt lika varandra även om han gör en serie av något. 

– Sedan kommer glasyrerna, det kan ju vara en fyra, fem olika glasyrer. Det är det som är spännande tycker jag, att ställer man dem bredvid varandra så ser man nyanser. 

Han trivs bra med livet på Gotland, även om han kan tycka att det är lite tyst ibland. Men kopplingen till fastlandet har han inte släppt helt, han och Marika har en lägenhet i Årsta där även en av de två sönerna bor. Där kan han dock inte arbeta och då börjar det klia i fingrarna.

– Det handlar om leran, den är så fysisk, det sitter i fingrarna. Att få arbeta med händerna.

I Per Hammarströms studio finns en hel hylla fylld med de korallinspirerade små flaskorna.

Foto: Elisabet Andersson