Trots att Karl May aldrig hade satt sin fot i Nordamerika blev hans mÄnga böcker om urinvÄnaren Winnetou storsÀljare, sÄ till den grad att May Àr en av de allra mest lÀsta tyska författarna genom tiderna.
Ăven i Sverige har sĂ„vĂ€l böckerna som filmatiseringar lockat publik, med titlar som "Desperados i vĂ€stern" och "Apachernas hövding".
Men böckerna, i första hand riktade till barn och ungdomar, Àr fyllda av klichéer, rasism och ger begreppet "den Àdle vilden" ett ansikte, anser de mÄnga kritikerna.
Böcker drogs in
NÀr den senaste av de mÄnga filmatiseringarna av Winnetou-böckerna sÄ kom till tyska biografer i mitten av augusti vÀckte den ramaskri pÄ sociala medier.
Den nordamerikanske urinvÄnaren spelades, som sÄ ofta förr, av en vit skÄdespelare och berÀttelsen fick skarp kritik för att inte passa för Är 2022.
Frankfurter Rundschau vÀgrade till och med att recensera den. "Det hÀr Àr ingen filmkritik, för jag stod inte ut mer Àn en timme av denna rasistiska filmatisering av urbefolkningen", inleddes det som skulle vara en recension men blev ett upprop mot rasism och svart- och rödmÄlade ansikten pÄ vita.
I filmens kölvatten tvingades sedan bokförlaget Ravensburger dra in de tvÄ böcker som filmen bygger pÄ, med hÀnvisning till den proteststorm man fÄtt ta emot pÄ sociala medier.
"Er Äterkoppling har tydligt visat att vi har sÄrat folk med 'Winnetou'-böckerna. Det var inte vÄr avsikt", skriver förlaget pÄ Instagram.
Kritik mot kritiken
Det fick i sin tur historien att ta ett nytt varv. För att censurera och ta bort en figur som trots allt har Àlskats av miljoner gör man inte ostraffat och debatten om vad som Àr rÀtt pÄgÄr för fullt.
Liberala FDP:s Wolfgang Kubicki, vice talman i förbundsdagen, tillhör dem som i Bild rasar tillsammans med Uschi Glas, skÄdespelerska i en Winnetou-film frÄn 1966.
I FAZ frÄgar sig Claudius Seidl om man verkligen vill kasta ut en tysk ikon till förmÄn för politiks korrekthet. Men, skriver han ocksÄ, att nÄgra böcker och filmer tas bort innebÀr ju inte att man inte kan fortsÀtta lÀsa Karl May.