Vi träffas i hennes nya ateljé. En broderad paradisfågel har landat på ena väggen och över symaskinen betar en trana som snart ska bli offentlig konst i Göteborg. På motsatt vägg trängs tyger och garner i backar, påsar och lådor.
- Ändå körde jag massor till Retuna när jag flyttade hit, intygar Carina Marklund som insåg att det var dags att hitta en större lokal när hon gjorde ny ridå till Folkets Hus i Kalhäll, ett sjok på totalt 55 kvadratmeter.
Trots att arbetet var uppdelat i mindre våder var hon tvungen att ockupera sina föräldrars vardagsrum hela förra sommaren och hösten för att få armkast.
Carina Marklund, som arbetar med en kombination av screentryck, applikationer och broderi, återkommer gärna till djur och natur och på ridån samsas paradisfågeln med klumpfisk, kolibri och bläckfisk.
–Paradisfågel står för live opera, klumpfisk för den fria tanken, kolibri för magi och fantasi - och bläckfisken för konsten att ha många bollar i luften.
De sista tio åren har det ena uppdraget avlöst det andra och till skillnad från många andra konstnärer har Carina Marklund inte behövt ta andra jobb för att få ekonomin att gå runt.
Om någon förutspått att Carina Marklund skulle bli textilkonstnär när hon kämpade med nål och tråd på slöjdtimmarna i plugget hade hon nog slagit ifrån sig.
- Det var så styrt och petnoga - jag hade faktiskt tvåa i syslöjd.
Ändå har hon vetat sedan hon var barn att det var konstnär hon skulle bli.
- Någon lär ha sagt: Man väljer inte konsten, konsten väljer dig. Och har konsten bestämt sig så går det inte att stå emot. Själv har jag alltid varit väldigt kreativ, bild och att skriva uppsats var mina ämnen i skolan. Allt annat var lite knöligt. Men att jag skulle fastna för broderi hade jag väl aldrig kunnat tänka mig...
Tre dagar med en gästlärare på Eskilstuna folkhögskola förvandlade allt.
- Plötsligt var det okej att klippa och klistra och skapa som man själv ville. Det var som en huvudlös förälskelse! Och den har hållit i sig, för nu är jag 47 och mår som allra bäst när jag är i ateljén och jobbar. Det är fortfarande så spännande att testa och se hur ett stygn fungerar.
Just nu arbetar hon med bilder som bland annat ska pryda ett trapphus i Uppsala - där hon för ett drygt år sedan utsmyckade en gång- och cykeltunnel.
- Uppdragsgivaren tyckte det var dags att ta textilkonsten utomhus. Mina textilier fotograferades, förstorades och trycktes sedan upp på en sorts aluminiumplatta.
Under de många timmarna vid sybordet eller symaskinen bygger hon sina egna världar.
–Det är väldigt kontemplerande att brodera och ibland, när man har tur, kan man komma nära det jag kallar magi!