NÀr Mattias Olofsson fick Àrva sitt hus i en by mellan UmeÄ och SkellefteÄ kom han till en plats i förfall, dÀr folk hade flyttat ivÀg och skolan stÀngts. Han började knacka pÄ dörrar och lÀra kÀnna sina grannar, och i bildsviten "Anywhere but nowhere" reflekterar han kring vad det Àr att bygga en gemenskap och tillsammans ta hand om en plats.
ââBilderna Ă€r en dokumentation dĂ€r mĂ€nniskorna presenterar sig och husen de bor i. Och över tid har en annan gemenskap börjat byggas i byn, med en annan stolthet, sĂ€ger Anders Jansson, museiintendent vid Bildmuseet i UmeĂ„.
Han pekar pÄ att omrÄden som tidigare ansÄgs befinna sig i periferin nu Àr ledande i viktiga samhÀllsförvandlingar, nÄgot som ocksÄ konstnÀrer förhÄller sig till.
ââMĂ„nga av vĂ€rldens blickar Ă€r riktade mot norra Sverige i den gröna omstĂ€llningen och allt som hĂ€nder med stĂ„lverk och batterifabriker. KĂ€nslan som har funnits hĂ€ruppe â det Ă€r inget att hymla med â Ă€r att det inte Ă€r hĂ€r satsningar har gjorts eller jobb har skapats. Men nu gör det det, sĂ€ger han.
Speglar varandra
Funderingar kring identitet, tillhörighet och platsens betydelse gĂ„r som en röd trĂ„d genom utstĂ€llningen "Ner till norr". Ett trettiotal konstnĂ€rer frĂ„n det norra halvklotet presenteras â frĂ„n Danmark, Finland, FĂ€röarna, Grönland, Island, Kanada, Norge, Sverige och USA samt frĂ„n SĂĄpmi och andra ursprungsnationer i Arktis.
Initiativet började nÀr kuratorer frÄn tre olika museer i UmeÄ, Portland och pÄ Island började samtala om erfarenheter av att befinna sig lÄngt ifrÄn konstmetropolerna.
ââKonstnĂ€rerna berĂ€ttar inte samma historia men berĂ€ttelserna speglar varandra, det Ă€r som olika kapitel i samma bok. Det Ă€r fascinerande för dels fĂ„r man perspektiv pĂ„ sig sjĂ€lv men man ser ocksĂ„ likheter och olikheter över landsgrĂ€nserna, sĂ€ger Anders Jansson.
Förutom identitet och tillhörighet handlar mÄnga konstverk om kolonialism. KonstnÀren Megan Musseau, som tillhör urbefolkningen i Kanada, gör till exempel konst av sitt folks situation i Newfoundland, dÀr artefakter frÄn deras kultur förvaras pÄ museer, bakom skyddsglas. Anders Jansson ser en parallell till Anders Sunna och Katarina Pirak Sikku som har gjort nya verk specifikt till utstÀllningen.
ââDe utforskar ocksĂ„ sin slĂ€kts historia. Ăven Julie Hardenberg har en bakgrund med en dansk far och grönlĂ€ndsk mor och tar upp frĂ„gan om rĂ€tten till sin identitet.
Tydliga klimatförÀndringar
Den norra vÀrlden Àr ingen outforskad vildmark, framhÄller Anders Jansson. Han understryker ocksÄ att omrÄdet inte Àr sÄ orört som vissa vill göra gÀllande. TvÀrtom syns klimatförÀndringarna kanske tydligast pÄ stÀllen som Arktis.
ââDet Ă€r ocksĂ„ problematiskt med satsningarna i norr. Hur bevarar vi naturvĂ€rden och renskötselomrĂ„det i relation till gruvindustrin, det Ă€r otroligt svĂ„ra och komplexa frĂ„gor. Det Ă€r intressant att se hur konstnĂ€rer nĂ€rmar sig dem.
IslĂ€ndska Anna LĂndal har sedan 1980-talet varit delaktig i kartlĂ€ggningar av glaciĂ€rer pĂ„ Island, som hon sedan har gjort koppartryck av. Hennes verk visar en brutal natur som man mĂ„ste ha respekt för â för att ha en chans att överleva. Finlandssvenske Hans Rosenström har i stĂ€llet filmat hur en isbit frĂ„n en glaciĂ€r smĂ€lter i hans hand.
ââDen Ă€r hundratals om inte tusentals miljoner Ă„r. Men i kontakten med den mĂ€nskliga handen Ă€r den borta pĂ„ under en timme.