– Några bitar är 30 år gamla, andra sågade jag till så sent som i söndags. Alla går att koppla ihop, det gör det enkelt att hela tiden kombinera om och skapa nytt, säger konstnären när han visar runt bland de starka färgerna i museets stora hall.
Sina första morgon- och kvällsrodnader såg Enno Hallek vid den estniska kusten där hans far var fiskare. Havet fanns alltid i synfältet.
När familjen flydde över Östersjön 1943 i pappans trålare tog 12-årige Enno vattnet, horisonten och soluppgångarna med sig. I Sverige hamnade de vid Blekingekusten.
– När man inte kan flytta tillbaka blir man lätt fixerad vid det man sett som barn. Det är väl därför jag målat solnedgångar i mer än 60 år. Som flykting är man mån om sånt som går att bära med sig. Det är därför jag gjort dem portabla. De är lika lätta att ta med som en bärbar dator!
Flyktingpojken på Listerlandet utanför Sölbesborg tog teckningskurser per korrespondens, vann en teckningstävling i skolan och hamnade så småningom på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Först som elev och så småningom som professor i måleri.
I sitt konstnärskap har han både kommenterat 1960-talets strukturrationalisering av jordbruket och funderat över människans första steg på månen ur ett idisslande fårs perspektiv. Han har också arbetat i den estniska trätraditionen och på utställningen i Eskilstuna rullar en film från 1970-talet då Enno Hallek går loss med sågen bland kvistar och brädor.
Utställningen pågår till den 16 februari 2020.