Malin Johansson, krönikör och frilansmedarbetare på kultur- och nöjesredaktionen.
När jag säger "en andra chans till romans" så menar jag nyblivna singelkvinnor i medelåldern som går ut för att se sig omkring efter en ny eventuell partner.
Jag vet att jag generaliserar nu och jag kommer medvetet att göra det genomgående i den här artikeln.
Det händer väldigt ofta när jag är ute med mina tjejkompisar att gubbar kommer fram till oss och ska bjuda på något eller bara ge oss komplimanger. Jag brukar alltid sucka då och bli irriterad på att äldre män fortfarande har ett gubbigt beteende gentemot yngre tjejer. Dels för att det är ett strukturellt diskriminerande beteende men också ganska ofräscht i sammanhang där jag lika gärna hade kunnat vara någons dotter.
Men just den helgen var jag med om något som fick mig att tänka och se saker från ett annat perspektiv.
Jag satt med mina tjejkompisar med en öl i handen och vid bordet bredvid oss satt ett yngre killgäng. Jag tjuvlyssnar alltid på samtal runt omkring mig och under kvällens gång så kom det vid flertalet gånger fram äldre kvinnor som försökte ragga på de yngre killarna. Majoriteten var nyseparerade kvinnor som var barnfria och tänkte – nu har vi chansen. Lite som i den svenska filmen "Heartbreak Hotel."
Några av kvinnorna blev ganska fysiska och var väldigt tydliga med vad de ville göra med killarna bredvid oss.
När det här hände så tyckte jag nästan att det var lite gulligt. Jag satt där vid mitt bord och skrattade lite. Tills jag insåg att det jag bevittnade var samma gubbiga beteende som jag under så många år har fått stått ut med själv. Bara det att beteende inte kom från äldre män – utan från kvinnor.
Varför tyckte jag att det var mer okej?
Handlar det om att kvinnor under så lång tid har fått stått ut med det gubbiga beteendet att man nu på något sätt vill ge igen? Är det kvinnors tur att gubba sig tillbaka? Eller handlar det om att vi kvinnor är så vana vid beteendet att det inte längre känns nedvärderande?
En av mina tankar är också att vi under så lång tid har lärt oss att imitera gubbar för att kunna ta den platsen vi vill ha. För det är så man får ta del av makten. Sucka, gubbstöna, sitta brett isär med benen och vara frispråkiga i våra omdömen.
När jag såg kvinnorna så ställde jag mig frågan – gör vi skillnad på gubbar och ett gubbigt beteende?
