Tidningens krönikör och reporter Malin Johansson publicerade en spetsig och vass krönika för några veckor sedan. Den handlade om hur tjejer firar nyår – att en hel årstid reserveras för det, och att vi killar fortfarande lever för att det nya året inträffar på årets sista dag. Samtidigt som det svingades friskt mot killar och deras beteenden.
Det fick mig att börja tänka till.
Krönikan förvandlades till en lärobok. En riktig aha-upplevelse. Sällan har jag fått så mycket ny information på så kort tid som när jag läste krönikan.
Till exempel hade jag ingen aning om att självinsikt var könsbaserat. Det vet jag nu – och kom ihåg killar, det är aldrig för sent att lära sig nya saker.
Malin Johansson uttryckte även att killar inte investerar i sig själva. Det kom också som en chock för mig. Jag som köpte både nya kalsonger och hudvårdsprodukter förra veckan. Jäkla tråkigt att det tydligen inte räknas. Men, men, återigen – bra med ny information.
För att inte tala om tvätten och städningen jag gjorde i helgen. Dubbla maskiner, torkning, dammsugning och svabb. Den härliga känslan av rena sängkläder och en nystädad lägenhet. Inte ens det var på riktigt alltså. En känsla av paranoia smyger sig på.
Jag börjar ställa mig frågan: Vem är jag egentligen?
Att tydligen höstdepressionen också är könsbaserad ger mig dock ett lugn. Skönt, tänker jag. Då kan jag radera bort ett tillstånd i vad som jag trodde var anledningen till att jag vill mörda väckarklockan varje morgon – och vemodskänslan i att det är lika kolsvart ute när jag lämnar lägenheten som när jag kommer hem.
Avslutningsvis ställer jag mig frågande till alla mina vänner; deras förhållanden och barn. Hur gick det egentligen till? Kärlek och lust har vi ju ingen aning om vad det är för något.
Ytterligare en fråga jag ställer mig:
Är jag undantaget som bekräftar regeln eller är jag normal?
Svar: Jag har ingen aning.
Så jag vill egentligen bara säga tack. Tack till alla er tjejer. Tack för att ni, genom Malins förlängda arm, berättar för oss killar hur verkligheten ser ut och hur vi ska tänka för att självinsikten en vacker dag kanske når oss.
Knät i backen, hatt av.