Är du redo att dö för ditt land?

Vi har alltid Àndrat i gamla texter, men det gör det inte rÀtt i princip.

I dag Àr det nÀstan omöjligt att tÀnka sig att scoutrörelsens motto frÄn börjar var "Alltid redo att dö för mitt land". Texter förÀndras med tiden - pÄ gott och ont, skriver vÄr krönikör Jesper Bengtsson.

I dag Àr det nÀstan omöjligt att tÀnka sig att scoutrörelsens motto frÄn börjar var "Alltid redo att dö för mitt land". Texter förÀndras med tiden - pÄ gott och ont, skriver vÄr krönikör Jesper Bengtsson.

Foto: Henrik Montgomery

Krönika2023-03-01 19:30
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

"Alltid redo att dö för mitt land."

Ni kĂ€nner kanske inte helt och hĂ„llet igen den formuleringen. I dag brukar man ta bort den andra delen. 

"Alltid redo."

Scouternas valsprÄk.

Men faktum Ă€r att samma valsprĂ„k, innan första vĂ€rldskriget, hade tillĂ€gget ”att dö för mitt land”. 

Kriget gjorde den frasen omöjlig. 

Jag tĂ€nker ofta pĂ„ den förĂ€ndringen av en text nĂ€r jag följer dagens debatt om att man inte ska Ă€ndra ord och fraser i gamla böcker. Senast i förra veckan utbröt en stor diskussion om barn- och ungdomsboksförfattaren Roald Dahl. Företaget som Ă€ger rĂ€ttigheterna till hans verk tĂ€nker göra stora förĂ€ndringar. Bland annat ska ordet ”tjock” bytas ut mot ”enorm”, som om det vore mindre krĂ€nkande, och i ett avsnitt som beskriver en skallig kvinna ska det göras ett tillĂ€gg om att det minsann inte Ă€r nĂ„got fel med att kvinnor Ă€r skalliga.

I grunden hĂ„ller jag med om kritiken mot sĂ„dana förĂ€ndringar. Roald Dahl hade ett mustigt pĂ„ grĂ€nsen till provocerande sprĂ„k dĂ€r jag sjĂ€lv redan pĂ„ 70-talet kunde skratta Ă„t det hela eftersom det kĂ€ndes förlegat och lite unket. 

Men sÄdana var hans texter. Och om man inte gillar det kan man avstÄ frÄn att lÀsa dem. Man behöver inte stryka och Àndra bara för att normerna ser annorlunda ut i dag. Ibland blir författarskap gamla, och dÄ till slut ocksÄ bortglömda.

Det gör inte sÄ mycket.

Samtidigt Ă€r det en grĂ„zon, som exemplet med scouternas valsprĂ„k visar. 

Eller ta de illustrerade klassiker som alla barn lÀste pÄ 70- och 80-talen. Jag slukade förkortade varianter av De tre musketörerna, Skattkammarön och Robinson Crusoe. DÀr var det bÄde struket och Àndrat för att det skulle passa oss som var i tioÄrsÄldern och den tid vi levde i.

Ingen reagerade nĂ€mnvĂ€rt över den saken. 

Men kanske blir debatten sÄ stor i dag för att det Àr vanligare. Med ny teknik Àr det enklare att Àndra och redigera och ge ut pÄ nytt. Och vi lever i en mer kommersiell vÀrld, dÀr gamla berÀttelser dammas av och görs om för att det gÄr att tjÀna pengar pÄ dem.

Samtidigt vill vi inte ha politiska kommissarier som gÄr igenom alla gamla böcker och texter för att anpassa dem till dagens politiska klimat. Det vore inte bara förfÀrligt, utan ett direkt hot mot yttrandefriheten.

SĂ„ de som hĂ€vdar att det aldrig bör Ă€ndras, de ska nog börja sĂ€ga ”alltid redo att dö för mitt land” igen, för det Ă€r mer troget originalet.

Och de som tycker att det alltid Ă€r rĂ€tt att Ă€ndra för att skapa ”trygghet” i det litterĂ€ra rummet. De bör nog fundera över konsekvenserna av en sĂ„dan ordning.