"Men jag skulle aldrig spendera tusentals kronor på att ta bort något som jag redan lagt en förmögenhet på."
Under flera års tid har jag tänkt samma sak.
Funderat. Grubblat. Funderat igen. Blivit obekväm och blivit bekväm igen.
Just det. Bara för att förtydliga.
Jag ska såklart inte sluta. Trodde ni verkligen det? Tyvärr, jag är ledsen att göra er besvikna.
Det här handlar om något mycket viktigare.
Jag ska förklara, så att ni verkligen förstår.
Jag står inför två val just nu. Antingen så kommer jag att bli helt bankrutt, eller så kommer jag att tvingas sluta snusa.
Enligt ett läckt EU-dokument, som Aftonbladet tagit del av, kan det vita snuset drabbas av en skattesmocka. Om förslaget klubbas igenom kan en dosa bli 27 (!) kronor dyrare.
Vad är det om?
Jag har verkligen försökt att sluta snusa tidigare. Försökt avsluta beroendet för att gå vidare till något annat. Men varje gång gör jag exakt samma slutsats.
Varför plocka bort något som ger en så pass mycket glädje i livet? Det finns inget bättre än efter morgonkaffet-prillan, efter tränings-prillan, den första uteserverings-prillan och efter sex-prillan.
Inte ens killar kan ge mig i närheten av samma njutning.
Vilket säger mer om dem än om mig egentligen.
Och mitt i all den här snus-krisen jag går igenom så behöver jag tampas med ytterligare ett problem.
Den nya trenden bland alla influencers, eller ja, bland alla normala människor också. Som innebär att alla just nu väljer att lasra bort sina tatueringar.
Inte nog med att kvinnors kroppar ska gå i trender, nu ska även tatuerade kroppar göra detsamma.
Jag har i mer än tio års tid tatuerat mig regelbundet. Alltid spontant. Aldrig med en tanke om vad jag ska tatuera in. Jag har alltid gått på känslan i stunden.
Vilket låter dumt och ibland är dumt också. Speciellt när mina syskonbarn frågar varför jag har en purjolök på armen, eller varför jag har ett par håriga ben på handleden. För jag kan aldrig ge ett vettigt svar. Och då brukar jag alltid skämmas lite.
Men jag skulle aldrig spendera tusentals kronor på att ta bort något som jag redan lagt en förmögenhet på.
Nu. Slut på gnäll. Och slut på min identitetskris.
Men jag vill också avsluta med att rikta ett stort tack.
Tack till alla er som fortsätter att läsa allt jag skriver. Tack för all den tiden ni spenderar på att i efterhand tala om för mig hur dålig ni tycker att jag är.
Ta hand om er.