Passa på att vattna urnorna med sommarblommor, fylla poolen och grilla utav bara helsicke innan det blir bevattningsförbud och eldningsförbud! Men framför allt: njut av det lilla minisamhället du har byggt upp bakom tujahäcken.
Snart kan den ha torkat bort – eller ruttnat efter omfattande skyfall. Och även om du lyckas hålla liv i din smaragdgröna häck, kommer den inte att skydda dig när kommunen anvisat mark till fyra åttavåningshus på den obebyggda gräsremsan i utkanten av ditt kvarter för att ordna bostäder till alla klimatflyktingar från södra Europa.
Var kommer dessa sarkasmer ifrån kanske du undrar? Bor jag inte själv i en överdimensionerad villa, har jag inte en garderob fylld till bristningsgränsen, kör jag inte bil och äter kött?
Jo det gör jag. Jag är bara människa som alla andra. Och det innebär att jag – precis som du – tar en massa beslut som är dåliga för klimatet varje dag. Dessutom varken kan eller vill jag avkräva mig själv eller mina medmänniskor ett liv i total asketism.
Principen "Det ska vara gött att leva" är inte galenskap, det är en mänsklig rättighet om du frågar mig. Men vi kan inte leva det goda livet på bekostnad av mina eller dina barns framtid. Det är på riktigt ohållbart.
Våren var kall och kom sent i år. Ändå har vi sett hur gullvivor, hägg och liljekonvaljer blommat ut, minst en vecka tidigare än när vi var barn. Granbarkborren laddar för ett nytt angrepp på våra granskogar och torkan i våra marker är redan svår, trots att vi befinner oss i början av juni.
Vi har alla själva upplevt konsekvenser av den globala uppvärmningen.
Så varför fortsätter så många av oss att köra på som om ingenting har hänt? Varför har medelklassen flera bilar per hushåll? Hur kan man köpa man en stor, bensindriven Epa till sin tonåring? Varför hör jag hur människor småpratar om sina flygresor som om de vore en självklarhet när jag sitter hos frissan? Hur kommer det sig att så många bygger egna vinkällare och pizzaugnar? Och varför är det så vanligt att småbarnsföräldrar förvandlar sina villaträdgårdar ett privat vattenland för sina ungar?
Vi vanliga människor i medelklassen kan inte fortsätta att skjuta klimatfrågan ifrån oss och hävda att politikerna och näringslivet ska ta allt ansvar. Och även om jag blir asförbannad när jag läser i Vogue om hur Kim Kardashians hudterapeut Joanna Czech flyger runt till sina superrika kunder runt om i världen, kan jag inte resonera som så att eftersom de som har allra mest är värre miljöbovar än jag själv, får jag med gott samvete klicka hem ännu en ny outfit i nätshoppen.
Så hur ska vi göra då?
Handla på loppis är bara en mycket liten del av svaret.
Jag tror att vi måste tänka ett varv till varje gång vi fattar ett beslut om att köpa något. På allvar ställa oss frågan vad vi behöver och vad som är det bästa för våra barn. Ibland kan det vara rätt att familjen skaffar en bil till, två hundar i stället för en eller köper en lägenhet på den spanska solkusten. Men man måste göra sig medveten om vad denna konsumtion innebär för klimatet och vår gemensamma framtid.
Dessutom tror jag att vi måste börja göra saker tillsammans igen. Kanske ska vi börja gå till lekparken, badhuset, ta tåget och bussen ibland och besöka en restaurang i stället för att grädda pizzor i 400 grader celsius hemma.
I många fall handlar det inte om att avstå, utan göra saker på ett annat sätt. Blanda sig med andra och kanske uppleva något nytt och spännande.