Jag har precis gjort en fruktbar dubbellĂ€sning av HĂ„kan Nesser som i dagarna slĂ€ppte sin nya kriminalroman âDen sorgsne busschauffören frĂ„n Alsterâ. Samtidigt med denna har jag ocksĂ„ höglĂ€st hans förra deckare, den mĂ€sterliga âDe vĂ€nsterhĂ€ntas föreningâ frĂ„n 2018 för min fru. Till frukosten, till fikat, pĂ„ kvĂ€llen innan vi gĂ„r och lĂ€gger oss. Man Ă€r fast nĂ€r man vĂ€l börjat.
BÄda böckerna innebÀr en comeback för Nessers kriminalpolis Gunnar Barbarotti, en typisk gubbsnut som stÄr i stÀndig dialog med Gud och Àr huvudperson i fem böcker mellan Ären 2006 och 2012.
Nu tycks det som att Barbarotti Àr tillbaka pÄ allvar. I den nya boken Äker han till norra Gotland tillsammans med sin kollega/kÀresta Eva Backman. Och allt blir plötsligt igenkÀnnbart för en gammal FÄröentusiast som jag sjÀlv.
Under 00-talet tillbringade jag och min fru mÄnga sensomrar och höstar (en jul ocksÄ) pÄ denna karga och off season sÄ ödsliga ö som mÄnga besöker under sommaren. Vi kom dit första gÄngen i september 2001. Höstregn och kallt och mörkt. Buss frÄn Visby till FÄrösund. PÄ fÀrjan över sundet liftade vi med en skolbuss som dumpade oss vid Stora GÄsemora gÄrd dÀr vi skulle bo. Bara nÄgra Är tidigare fick inte ens utlÀnningar komma ut pÄ FÄrö eftersom det var ett militÀrskyddsomrÄde.
Tiderna förĂ€ndras. Numera Ă€r Stora GĂ„semora ett exklusivt hotell och restaurang med fina julbord om vintrarna. Ulf Lundell brukar spela i deras konsertlada om somrarna. Folk vallvĂ€rdar dit. Men dĂ„, 2001, var det bara en lerig bondgĂ„rd med mjölkkor dĂ€r de hyrde ut nĂ„gra rum. En röd skraltig tandemhoj fanns till lĂ„ns. Ăgarinnan Birgitta mötte upp i skitig overall och tufsigt blont hĂ„r. Hon driver fortfarande stĂ€llet.
Vi förÀlskade oss snabbt i FÄrö. Man fick omedelbart kÀnslan av att inte vilja Äka dÀrifrÄn.
NĂ€r jag i dagarna lĂ€ste âDen sorgsne busschauffören frĂ„n Alsterâ mötte jag samma kĂ€nsla hos HĂ„kan Nessers rollfigurer. Barbarotti och Eva Backman Ă€r dĂ€r i oktober efter den heta sommaren 2018 och lufsar runt pĂ„ cykel och med bil pĂ„ öns östra sida. DĂ€r de lĂ„nga karga strĂ€nderna finns. DĂ€r Ingmar Bergman spelade in flera filmer pĂ„ 60-talet; âSĂ„som i en spegelâ, âPersonaâ, âEn passionâ, âSkammenâ.
Jag och min fru letade rÀtt pÄ Bergmans hus. DÄ gubben fortfarande levde. Ett par Är senare mötte vi honom uppe pÄ vÀgen mellan Hammars och DÀmba. Hisnande ögonblick. NÀr Bergman dog blev FÄrö ett Disneyland. All spÀnning försvann.
Sedan 2008 har HĂ„kan Nesser haft ett hus pĂ„ nordöstra Gotland, faktiskt precis dĂ€r âDen sorgsne busschauffören frĂ„n Alsterâ utspelar sig, i Rute socken i LĂ€rbro. Eva Backman och Barbarotti cyklar runt pĂ„ FĂ„rö, förbi Bergmans gamla biograf i DĂ€mba, Nyströms livs i Eke, bageriet Sylvis Döttrar, Stora GĂ„semora gĂ„rd, Ava och Norsta Auren. Barbarotti fattar sĂ€rskilt tycke för RyssnĂ€set och kyrkogĂ„rden för engelska sjömĂ€n dĂ€r. De gluffar Madeleinekaka pĂ„ Kutens Bensin bland alla bilvrak, all brĂ„tig 50-talsnostalgi och trĂ€ffar Ă€garen Thomas.
De bor invid ön Furilden pÄ nordöstra Gotland dÀr Nesser sjÀlv bor permanent sedan 2013.
Med detta sagt. NĂ„got har hĂ€nt med Nessers deckare. FrĂ„n att ha skrivit om hittepĂ„platser som Maardam och Kymlinge verkar det som att han med âDen sorgsne busschauffören frĂ„n Alsterâ har nĂ€rmat sig â tja, sig sjĂ€lv. Hittat hem rentav. Till en tydligt igenkĂ€nnbar plats dit ocksĂ„ jag kan lĂ€ngta en vacker sensommardag.