Det går ju nästan inte att överdriva hur förtjusande filmen "Karate kid" från 1984 är. Jag själv såg den då, på 80-talet och den starka berättelsen har hållit för tidens tand. På 00-talet inspirerade filmen min äldsta son att börja träna karate, tio år senare fick den min yngste son att beredvilligt hjälpa till med biltvätten. Vem har inte haft superkul med övningen "Wax on - wax off"?
"Karate kid" är en high school-film som handlar om klass, mobbning och våld. Den unge Daniel LaRusso (spelas av Ralph Macchio), flyttar tillsammans med sin mamma till ett fattigt område i en förort till Los Angeles. Han blir mobbad i skolan, är ensam och allmänt vilse när han träffar den lika ensamma, äldre grannen Mr Miyagi. Miyagi har rötter i Japan och blir en fadersfigur för Daniel. Han hjälper Daniel att hitta sig själv genom att lära ut karate med höga ideal och minst sagt oortodoxa träningsmetoder.
En av Daniels värsta mobbare är Johnny Lawrence (William Zabka), som bor i den fina delen av dalen. Han tränar karate i en dojo som heter Cobra Kai, vars sensei förhärligar våld och lär ut principer om att inte acceptera nederlag eller visa nåd.
I slutet av filmen möts Daniel och Johnny i en avgörande match som Daniel vinner.
Precis där, fast nästan 40 år senare, tar tv-serien "Cobra Kai" vid. Skådespelarna är desamma. Men nu handlar det först mest om Johnny som är medelålders och tvingas konstatera att hans liv är skit. Han är mer än halvalkoholiserad, får sparken från jobbet, har tappat kontakten med sin son och har en minst sagt usel relation med sonens mamma.
Hans värderingar, stil och smak sitter fast i 1980-talet. Han har helt enkelt gått ner sig i ett träsk av bitterhet och avundsjuka och skyller allt som gick fel på andra, främst på den nu framgångsrika bilhandlaren Daniel LaRusso som han anser stal både hans titel som karatemästare och hans flickvän.
Daniel å sin sida har visserligen blivit rik och bor i ett fint hus med en vacker fru och två barn. Men nånstans på vägen har han tappat greppet om sin papparoll och blivit en ganska självgod och trist typ.
Det som händer är att en ung pojke, Miguel (Xolo Maridueña), flyttar in i samma hus som Johnny. Johnny beslutar sig för att återuppväcka dojon Cobra Kai och ta sig an Miguel som elev.
Daniel LaRusso gör då allt för att stoppa Johnny.
När man beskriver det så här verkar serien både förutsägbar och töntig. Och visst är det sjukt lökigt med Johnny som åker runt i sin risiga 80-talsbil, lyssnar på Guns 'n' Roses och vräker ur sig sexistiska kommentarer, och Daniel som delar ut bonsai-träd till alla kunder. Men det är också väldigt underhållande och Johnnys och Daniels karaktärer fördjupas och kompliceras efter hand. Det står snart klart att båda är fast i det förgångna och att det än en gång är karaten som ska hjälpa dem vidare.
"Cobra Kai" handlar också om en grupp ungdomar som brottas med samma problem som ungdomarna på 80-talet gjorde - bara det att sociala medier gjort allt sju resor värre.
I första säsongen utvecklas dojon Cobra Kai till en fristad för de mobbade, klena och utfrysta ungdomarna i området, och hur sjuka och värderingar som deras motvillige sensei Johnny än pumpar dem fulla med, verkar det på något sätt fungera.
Jag har sett hela första säsongen, och hade faktiskt jättekul nästan hela tiden. Det här är en serie med stort hjärta.
