Pugh Rogefeldt under inspelningen av debutalbumet "Ja dä ä dä" 1969.
Nyheten var inte oväntad, men den sänder ändå en våg av sorg genom mig.
Efter några minuter övergår ledsnaden i tacksamhet. Jag fick växa upp med Pugh Rogefeldts musik i stället för Epa-dunk och Loreen.
Jag var bara några år gammal när hans banbrytande debutalbum "Ja dä ä det" kom ut 1969, men tillräckligt stor för att kunna ta till mig den fina och originella sången "Små lätta moln".
Jag sätter på den legendariska skivan. En massa härliga minnen fladdrar förbi.
Ett är från sommaren 1982. Jag och min nya bästa vän Johanna hänger i gäststugan på hennes familjegård. Här finns en gammal grammofon och en skivback full med vinyler som hennes äldre syskon lämnat kvar. Flera Beatles-album, trängs med Neil Youngs "Harvest", proggbandet Contacts "Hon kom över mon". Men det är Pugh Rogefeldts "Ja dä ä det" som snurrar på skivtallriken och låten "Surabaya Johnny" som vi skrålsjunger till halva natten.
Pugh Rogefeldt har gjort några av de tyngsta, coolaste och mest suggestiva rocklåtarna någonsin på svenska. Lyssna på introt till "Love, love, love", underbara "Här kommer natten" och stenhårda "Hog farm".
Han har också gjort de allra lättaste, mest lekfulla och skenbart naiva dängorna som går rakt in i hjärtat – som redan nämnda "Små lätta moln" och "Föräldralåten" och "Jag är en liten pojk".
Tack Pugh Rogefeldt för uppkäftigheten, lekfullheten och fantasin. Du satte guldkant på soundtracket till min uppväxt.