Varför just ”Mäster Olof”?
För att när en text överlevt så länge som Strindbergs första drama så kan man vara säker på att det tar upp det för alltid avgörande: liv, död, kärlek och hat.
Hur kan en pjäs om reformationen kännas så helt i tiden?–För att den innehåller de stora moraliska frågorna. Utmaningen har varit att följa min ambition och översätta den till arbetet för jämställdhet. Men allt finns i texten bara man är villig att gräva. Att göra något som anknyter till #metoo på Strindbergs Intima Teater blir alltid intressant eftersom relationen mellan män och kvinnor är så central hos Strindberg.
Du har gjort allt själv. Skrivit manus, regisserat och är helt ensam på scenen i en timme och 20 minuter.–Ja, jag har verkligen gjort precis som jag vill. Lekt fullt ut utan att behöva tänka på att det ska vara publikdragande - eftersom jag pröjsat allt själv. När jag ansvarar för stora produktioner, som jag gjort i Uppsala och på Norrbottensteatern, måste jag alltid tänka på att det ska finansieras och dra folk. Här har jag bara tänkt på mig själv.
Jag räknade till att du spelar minst åtta olika karaktärer - hur gör man för att särskilja de olika rollerna?–Spelar jag Biskop Brask på ett sätt så måste Gustav Vasa vara hans diametrala motsats. Röstläge, kroppsspråk, sättet att tala. Sedan gäller det att använda sina tekniska förmågor och snabbt växla mellan karaktärerna, det måste gå på sekunden.
Och för att memorera?–Eftersom jag byggt varenda rörelse i den här föreställningen helt själv så har jag texten i mig. När jag säger en sak associerar jag till nästa och så fortsätter det föreställningen igenom.
Sista föreställningen går på långfredagen men det finns hopp om fler?-Ja, vi diskuterar någon form av fortsättning. Annars förbereder jag en uppsättning för Uppsala stadsteater. Men allra först åker jag till Bukarest för en filmroll.