På den lilla trånga scenen började musikalartisten John Cameron Mitchell utveckla en karaktär som så småningom blev en hel föreställning och några år senare, 2001, en film. Broadwayversionen med premiär 2014 kördes för slutsålda hus – och nu är det alltså Sveriges tur att stifta bekantskap med denna mycket speciella dam.
Historien om Hedwig ser ut så här: Född i Östberlin som Hansel förälskar sig hen i en amerikansk soldat och genomgår en könskorrigering så att de kan gifta sig och fly till väst. Operationen utförs dock tyvärr av någon med Macchiarinis kaliber - och Hedwig tvingas fortsätta att dras med en bit av sin manlighet – the angry inch sitter kvar som en bitter påminnelse om den tid som varit.
I USA blir hen dumpad av maken och startar istället rockbandet Hedwig and the angry inch och ger sig ut på turné över kontinenten.
Ola Salo är naturligtvis en fenomenal Hedwig när han gestaltar hens dubbla identitet och det lidande, men också den glädje, den för med sig. På höga platådojor och med rösten i falsett äger han föreställningen, och något annat var väl inte att vänta. Mer överraskande är den suveräna röst Lisa Stadell plockar fram. Trots att hon redan är en rutinerad musikalartist har hon tidigare inte klivit fram i det verkliga rampljuset.
Att se musikernas jobb mitt på scenen innebär ett extra plus, det är en riktig rockkonsert Hedwig och hennes inchar bjuder på.
Det blir till snudd på två timmars intensiv musikupplevelse, men tyvärr kommer själva historien om Hedwig lite i skymundan för alla tricks med perukbyten och glittrande klänningar. Att Hedwig ska glamma är självskrivet, och helhetsintrycket är en utan tvekan häftig show. Men vägen dit är ganska rörig och föreställningen hade vunnit på om Hedwigs historia berättats lite tydligare.