Edward Blom, känd som bland annat gastronom, näringslivshistoriker och tv-profil, gav en återblick på svenska sedvänjor från medeltiden, då brännvinsbordet skapades. Då, på 1500-talet, intogs öl, bröd, smör och ost och det hembrända före maten. Det var ett sätt att slå ihjäl tiden, en motsvarighet till vår tids chips och entrédrink som inledning på en middagskväll.
Från början var det bara herrarna som fick något innanför västen, medan damerna tittade på. Man skiljdes åt i herr- och damrum. Men tiden gick och gränserna suddades ut. Den fördel som herrarna möjligen haft med att lätta tungan med hjälp av destillerade drycker jämnades ut.
Den exotiska seden hörde till en början bara hemma hos de högre stånden, och Edward Blom var övertygad om att Gustav Vasa säkert tog en tår på tand när han vistades på Gripsholm med kanske tandvärk.
Idén med brännvinsbordet gick på export också, bland annat till Frankrike.
Brännvinsbordets storhetstid var under 1700-talet. Sedan utvecklades detta alltmer mot dagens smörgåsbord, som var helt utbyggt under 1820-talet med fiskrätter, sallader, charkuterier och annat smått och gott. Allteftersom tillkom småvarma rätter och ett viktigt år i bordets historia är OS-året 1912. Då fick smörgåsbordet högre status och innehöll det mesta från förrätter till efterrätter.
Gurun Tore Wretman kallade smörgåsbordet för hötorgskonst. Men det var han som på Operakällaren väckte liv i den i mitten på 1900-talet nedgångna seden med de förstklassiga smörgåsbord, som än i dag präglar näringsställen som Ulriksdals värdshus, Operakällaren och Grand Hotel i Stockholm.
Edward Blom höll sin föreläsning i halvdunkel och kyla, som så här års råder i Rikssalen. Tur att föredraget höll sig under timmen på eftermiddagstid, annars hade det varit svårt att hitta ut ur den tidlöst sköna lokalen.
Smart drag av Gripsholmsförvaltningen att öppna upp slottet inte bara för guidade turer och de populära konserterna. I den historiska miljön passar föredrag av den här typen och nu följer – se intill denna artikel – en hel serie med föreläsningar i samma anda.
Eller som Edward Blom så pricksäkert slog fast: Riktigt goda idéer kan inte dö. De hittar helt enkelt nya former i ny tid.
Det gällde brännvinsbordet som blev det berömda svenska smörgåsbordet.
Det gäller likaväl Rikssalen på det kungliga slottet i Mariefred, där historiens vingslag ständigt slår. Och att återknyta till detta är på pricken rätt. Ett bevis så gott som något – föreläsningen lockade nästan fullsatt!
Patrik Uhlman