NĂ€r Jens Liljestrand 2021 skildrar hur klimatkrisen sĂ€tter hela Sverige i brand utspelas handlingen bara nĂ„got Ă„r bort. I "Ăven om allt tar slut" undersöker han vad de dystopiska framtidsutsikterna gör med vĂ„r gemenskap och vĂ„ra drömmar.
Det Àr frÄgor som kulturen nu börjar nÀrmar sig mer: hur ska vi leva nÀr undergÄngen rycker allt nÀrmre? Betty i romanen "Till stranden" av Peter HÞjrup semestrar vid Medelhavet och drömmer om den perfekta solbrÀnnan samtidigt som hon resonerar kring att det kanske inte Àr okej lÀngre att flyga pÄ villkor att hon inte Àter kött frÄn "pruttande kor".
I Liljestrands bok gestaltar personerna olika instÀllningar till klimatkrisen: chock, förnekelse, sorg och motstÄnd. De beter sig sjÀlviskt, men Liljestrand förstÄr dem.
ââDen motsĂ€ttning som finns Ă€r att vi har bara en planet men vi har ocksĂ„ bara ett liv. Vi vill leva bra liv. Den ekvationen Ă€r svĂ„r att fĂ„ ihop, sade Jens Liljestrand till TT nĂ€r romanen kom.
Moraliska dilemman
Att klimatfrÄgan orsakar ett virrvar av moraliska och filosofiska dilemman konstaterar tÀnkare i den nya essÀboken "Klimat och moral", som Magnus Linton Àr redaktör för. DÀr skriver Jenny Andersson och Erik Westholm att nÀr apokalypsen flyttar nÀrmre i vÄra förestÀllningar mister mÀnniskor förmÄgan till genuin mobilisering.
ââNĂ€r mĂ€nskligheten Ă€r trĂ€ngd och borde kunna samla sig till aktion uppstĂ„r det motsatta. Framtiden har flyttat in i nuet pĂ„ ett sĂ€tt som kanske Ă€r speciellt för vĂ„r tid. Det gör situationen tacksam för litterĂ€ra skildringar, sĂ€ger Magnus Linton.
Den handfallenhet som Betty i "Till stranden" uttrycker finns ocksĂ„ i den hyllade operaperformance-förestĂ€llningen "Sun & Sea". Ăven dĂ€r svettas turister pĂ„ stranden pĂ„ en allt varmare jord. Magnus Linton tror att mĂ€nniskan "mĂ„ste möblera om rejĂ€lt i vad ett gott och meningsfullt liv Ă€r". Men det Ă€r smĂ€rtsamt, konstaterar han.
ââAtt förestĂ€lla sig en vĂ€rld dĂ€r man inte kan göra lĂ„ngresor eller dĂ€r de blir vĂ€ldigt mycket fĂ€rre â man kan tycka att det Ă€r ett otroligt i-landsproblem nĂ€r 4 av 5 mĂ€nniskor pĂ„ jorden aldrig har suttit i ett flygplan. Men vi som har det privilegiet har vĂ€ldiga problem med att ge upp den typen av grejer, sĂ€ger han.
Manligt kodad apokalyps
Litteraturen kan dock stimulera mÀnniskors sÀtt att tÀnka kring mening. NÀstan all klimatfiktion berör i dag moraliska dilemman och existentiella frÄgor, enligt Jesper Olsson, professor i sprÄk och kultur med inriktning litteratur pÄ Linköpings universitet.
Klimatdystopier Ă€r inte nytt, frĂ„n Ă„tminstone 60-talet och framĂ„t tar de ofta upp andra sĂ€tt att samexistera med naturen, enligt Jesper Olsson. SjĂ€lv har han analyserat böcker dĂ€r sprĂ„ket förvandlas efter apokalypsen, till exempel i "The flame alphabet" av Ben Marcus eller "ĂdmĂ„rden" av Nils HĂ„kanson.
ââKritiken av sprĂ„ket i de romanerna handlar om att mĂ€nskligheten Ă€r förknippad med en syn pĂ„ omvĂ€rlden dĂ€r vi tror att vi kan kontrollera den och anvĂ€nda den som vĂ„r resurs.
Samtidigt har den dominerande berÀttelsen om apokalypsen i fiktionen varit maskulint och vÀsterlÀndskt kodad. Jesper Olsson lyfter istÀllet fram den indiske författaren Amital Goshs klimatlitteratur.
ââHan pekar pĂ„ att den traditionella vĂ€sterlĂ€ndska romanen som föddes pĂ„ 1700-talet inte har varit förmögen att skildra klimatförĂ€ndringarna eftersom den har ett sĂ„dant fokus pĂ„ individen och familjen och inte kan skildra sĂ„ storskaliga förlopp.
KĂ€nner skuld
Centralt i klimatfrÄgan finns ocksÄ skuldfrÄgan. I en av de mest omtalade nya klimatböckerna, "The ministry of future" av Kim Stanley Robinson, företrÀder ett framtidsministerium de ofödda mÀnniskor som kommer att drabbas av klimatförÀndringarna. Magnus Linton jÀmför med djurrÀttsfrÄgan: De som drabbas har ingen röst för att sjÀlva formulera smÀrta.
ââDĂ€rför Ă€r det möjligt för oss att göra vĂ„ld pĂ„ dem, sĂ€ger han.
Globala maktförhÄllanden har gjort att vi istÀllet för att fÄ till stÄnd strukturella reformer skapar ett samhÀlle dÀr det Àr upp till individen att göra klimatsmarta val. Men klimatfrÄgan lÀmpar sig ovanligt dÄligt för just individuella val, anser Linton. FÄ politiska rörelser lyckas omsÀtta detta i politik.
ââProgressiva och moderna krafter har svĂ„rt att bejaka den typen av storskalighet som nu Ă€r nödvĂ€ndig. Jag har svĂ„rt att tro att klimatkrisen kommer att lösas av att folk flyttar ut pĂ„ landet och syltar sin egen sylt, sĂ€ger han.
Linton jÀmför den skuld som tynger nutidsmÀnniskan med andra vÀrldskriget. TyskvÀnlighet och undfallenhet mot Hitler var en sak pÄ 30-talet, sÀger han.
ââMen nĂ€r fakta lĂ„g pĂ„ bordet stod det klart för alla som inte blundade vad fan som hade hĂ€nt. Det Ă€r vĂ€l det nu, det ligger sĂ„ mycket fakta pĂ„ bordet sĂ„ kĂ€nslan av att vara deltagare i ett moraliskt brott av historiska dimensioner Ă€r svĂ„r att ta in och att orka jobba med.