Hans Gunnarsson skrev manus till filmen "Ondskan" baserad pÄ Jan Guillous sjÀlvbiografiska bok. Filmen hade premiÀr 2003 och Andreas Wilson spelade huvudrollen.
Till vardags sitter Hans Gunnarsson och knattrar pĂ„ nĂ„gon ny mĂ€rklig berĂ€ttelse i sin skrivstuga pĂ„ tomten i Mellösa. DĂ€r, i Mellösa alltsĂ„, dĂ€r han bor alldeles invid genomfartsvĂ€gen mellan Flen och HĂ€lleforsnĂ€s befinner han sig ocksĂ„ dĂ„ vi talar om hans nya roman âDöd mans skuggaâ.
Men först, vem Àr denne Hans Gunnarsson? För dem som inte namnet pinglar bekant för brukar han omnÀmnas som en blixtrande skicklig skildrare av sÄvÀl det vardagliga som det absurda.
Han slog igenom pĂ„ nittiotalet med sina förtĂ€tade noveller â ofta omtalade som sĂ„ kallad âCarverprosaâ, inspirerade av den amerikanske novellisten Raymond Carver dĂ€r det mesta lĂ€mnas Ă„t lĂ€saren sjĂ€lv att rota fram i undertexten.
Men de allra flesta har nog sett hans namn flimra förbi som manusförfattare i förtexterna pĂ„ nĂ„gra av de mest sedda filmerna under 2000-talet: Arn-filmerna och âOndskanâ efter Jan Guillous förlagor.
I Gunnarssons texter beskrivs ofta ett folkhem i spillror, dĂ€r slocknade relationer och ensamhet â ett evigt vĂ€ntande pĂ„ Godot â kĂ€nnetecknar en vardag som Ă€r igenkĂ€nnlig för de flesta, en ödslig plats i ett förortsomrĂ„de eller pĂ„ en tyst villagata.
Vardagsbeskrivningarna Àr sakliga och precisa, huvudpersonerna lever monotont men utsÀtts alltid för nÄgot omvÀlvande i dessa existentiella minidramer; en granne som knackar pÄ, en bil som krÄnglar, relationer som hÄller pÄ att upplösas, otrohet, ensamhet, leda.
Det Àr inga framgÄngsmÀnniskor som skildras. Dessutom Àr han en mÀstare pÄ dialog dÀr talsprÄket kÀnns lika bekant som alla vardagsmarkörer.
DN:s kritiker Per Svensson talar om ett folkhem som dröjer sig kvar hos Gunnarsson, âsom en inpyrd husdoft, som en flottig hinna över Orreforsvasen i bokhyllan.â
I sin lilla skrivstuga, som han byggt pÄ tomten hemma i Mellösa, fÄr han gott om tid och utrymme att komma undan med sitt skrivande. Avskildheten Àr nÄgot han kÀnt att han behöver mer med tiden, berÀttar han.
âDöd mans skuggaâ Ă€r Gunnarssons nionde roman och den avslutande delen i hans trilogi Den dödliga komedin dĂ€r Ă€ven böckerna âAll inclusiveâ (2015) och âNattsidaâ (2019) ingĂ„r.
â Det var inte planerat som en trilogi frĂ„n början, sĂ€ger han. Det ena har lett till det andra som det ofta gör i mitt skrivande. Man kan sĂ€ga att jag gĂ€rna utforskar en vĂ€rld som jag vet vĂ€ldigt lite om pĂ„ förhand.
I âAll inclusiveâ, som blev en stor framgĂ„ng, bestod denna vĂ€rld av en klibbig turistresort i Karibien, ett slags kollektivroman med en sjavig författare i centrum och dĂ€r mystiska dödsfall drabbar turisterna.
â Lasse Ă berg gjorde ju SĂ€llskapsresan pĂ„ film, men litterĂ€rt Ă€r det ingen som har utforskat den hĂ€r miljön.
âNattsidaâ kom att plocka upp dessa mĂ€rkliga hĂ€ndelser, fast pĂ„ hemmaplan och med en annan huvudperson. Samtliga dyker nu upp i âDöd mans skuggaâ och resultatet Ă€r en typiskt gunnarssonsk skröna med mĂ„nga lager och snurrigheter.
â Det Ă€r en komedi med mörka undertoner och mĂ„nga dör faktiskt eller försvinner i de hĂ€r böckerna sĂ„ döden Ă€r ett underliggande tema. Men pĂ„ ytan Ă€r den nog lite farsartad, sĂ€ger Gunnarsson om trilogin.
Det man fascineras av med Gunnarssons prosa â inte minst i de tidiga novellerna â Ă€r hans förmĂ„ga att med en diskret ironisk humor framstĂ€lla en till synes hĂ€ndelselös tillvaro. KaraktĂ€rerna förefaller alltid befinna sig i livets vĂ€ntlĂ€ge.
â Vi har vĂ€l alla suttit dĂ€r i kalsonger och lyssnat pĂ„ radio och undrat vad det ska bli av livet. Det Ă€r nog en viss sorts person som kanske har blivit förknippad med mitt skrivande, en passiv förundran över livets storhet eller litenhet, sĂ€ger Gunnarsson och pĂ„pekar samtidigt att hans senare böcker har mer livfullhet och rörelse Ă€n de tidigare.
â Det finns bĂ„de identifikationsmĂ„n och förfrĂ€mligande i mina berĂ€ttelser. Jag gillar att skapa gungflyn för mina karaktĂ€rer och dĂ€rmed ocksĂ„ för lĂ€saren, de Ă€r inte alltid sĂ„ trygga att hĂ„lla i handen mina karaktĂ€rer
Författaren Hans Gunnarsson hemma i köket i Mellösa dĂ€r han och hustrun Tina köpte ett hus 2007. âVi tĂ€nkte först sommarstuga, men sĂ„ ville vi ha nĂ„got att Ă„ka till pĂ„ vintern och sitta och jobba i eftersom vi bĂ„da Ă€r frilansmĂ€nniskorâ, sĂ€ger han.
Han talar om att det just Àr frÄnvaron av stoff som gjort honom till författare. Han har inga viktiga saker att berÀtta, tvÀrtom har han egentligen ingenting att berÀtta. Men ÀndÄ blir det sÄ underhÄllande.
â Det Ă€r ett slags nollpunkt jag jobbar ifrĂ„n. Det Ă€r att underkasta sig den resan och ett material som man vet ganska lite om egentligen. Ibland fĂ„r man svar av texten, ibland inte. Jag skriver mig fram till inspirationen, att vĂ€nta pĂ„ den har jag aldrig gjort.
Man kan spekulera i huruvida denna ânollpunktâ har nĂ„got att göra med en torftig uppvĂ€xt i FinspĂ„ng. För det Ă€r dĂ€r som Hans Gunnarsson föddes för mer Ă€n femtiosex Ă„r sedan, i den östgötska bruksorten som grĂ€nsar mot VingĂ„ker, en andefattig och nĂ€rmast kulturfientlig tillvaro sĂ„som han beskrivit den i romanen âEn jĂ€vla vinterâ 2003.
Det Ă€r nog den text som sĂ€ger mest om Gunnarssons ursprung. En andlig ökenvandring mĂ„las upp av livet i en svensk bruksort samma Ă„r som Palme sköts och huvudpersonen Gunnar Hansson befinner sig i en brytpunkt i livet; ska han jobba kvar som frukt- och grönsaksansvarig pĂ„ livsmedelsbutiken eller bege sig ut i livet? Enda vĂ€gen framĂ„t i FinspĂ„ng Ă€r Stal-Lavals turbinfabrik eller GrĂ€nges Metallverken âdĂ€r min pappa hade jobbat och min farfar före honomâ.
Det Ă€r ett liv dĂ€r Wilmer X Ă€r Sveriges bĂ€sta rockband och de litterĂ€ra husgudarna heter Ăstergren, Bukowski och Lundell, men dĂ€r de flesta nöjer sig med att plöja Olov Svedelid, Knasen eller Ken Follett. Bilden av en ung man mĂ„las upp, som formligen skriker efter utveckling, förströelse och ... en kvinna att Ă€lska.
Förströelsen (och nÄgra kvinnor) hittas pÄ Hotell De Geer, FinspÄngs enda dansstÀlle, ett hak med anor, dÀr Frank Sinatra bott pÄ femtiotalet och krökat med Ava Gardner. DÀr franska fotbollsstjÀrnor bodde under VM 1958. Jerry Williams dök upp vart tionde Är. Roligare Àn sÄ blev det inte.
Vi anar en ljusglimt av framtid nÀr han köper en skrivmaskin, en rostbrun Olympia, pÄ Runes Cykel & Sport, en sÄn som Hemingway skrev pÄ. Författarbanan var antrÀdd.
Vad har FinspÄng haft för betydelse för ditt skrivande?
â Det kanske finns en grundton, ett grundackord, som fick fĂ€ste i mig just genom min uppvĂ€xt i FinspĂ„ng. De mĂ€nniskor som jag har Ă€gnat mitt skrivande Ă„t, nĂ„gonstans kommer de ju ifrĂ„n. Man Ă€r nog prĂ€glad av sin uppvĂ€xt och sin bakgrund, sĂ€ger Hans Gunnarsson.
Samtidigt Ă€r han noggrann att pĂ„peka att det Ă€r hittepĂ„. Vare sig det Ă€r den tjugo Ă„r gamla âEn jĂ€vla vinterâ eller den splittans nya romanen âDöd mans skuggaâ sĂ„ leker Gunnarsson stĂ€ndigt med sin författaridentitet. Eller som berĂ€ttarjaget sĂ„ passande skriver i âDöd mans skuggaâ: âSom författare ljuger man sig fram till sanningenâ.