Almes nya album utspelas under ett dygn dÀr han frÄn en morgon till en annan pÄ filmiskt manér gör olika nedslag i sitt förflutna. Han sjunger om morgonsolen över barndomens Majorna, minnesbilder frÄn en halsbrytande treveckorsfylla och blomsterhandlaren "Blomman" nere pÄ torget som sÄlde grÀs vid sidan av.
Det handlar om minnen som han i mÄnga fall förtrÀngt och nu har grÀvt upp igen.
ââI mitt huvud sĂ„ stĂ€nger jag av jobbiga saker. Men samtidigt som man stĂ€nger av jobbiga saker sĂ„ stĂ€nger man ocksĂ„ av mĂ„nga fina saker. Det har varit nĂ„got slags identitet som jag har velat fĂ„ tag i nu. Jag ville veta vem jag var dĂ„. Jag har försökt att grĂ€va sĂ„ mycket jag kan, sĂ€ger Joel Alme.
Hans senaste skivor "Flyktligan" och "Bort bort bort" var smÀrtsamma skildringar av utanförskap och missbruk under uppvÀxten. Den hÀr gÄngen kÀndes det bÀttre att resa i tiden, berÀttar han. Nu kunde han se tillbaka pÄ sig sjÀlv med vÀrme.
ââDet var hĂ€rligt. Vissa verkar tycka att jag vĂ€ltrar mig i elĂ€nde nĂ€r jag skriver, men det har aldrig handlat om det. Jag har inte letat efter jobbiga saker, sĂ€ger han.
"Ăr ett avsked"
Skivans Göteborgsresa gjorde han rent bokstavligt.
ââJag har fysiskt Ă„kt ner och varit pĂ„ alla stĂ€llen som jag bott pĂ„ och pratat med sĂ„ mĂ„nga mĂ€nniskor som möjligt. Men allt Ă€r ju förĂ€ndrat. De viktigaste platserna för mig var dĂ€r man kunde hyra film och skivbutiker, men allt sĂ„dant Ă€r ju borta. Jag har gĂ„tt runt och kollat pĂ„ vad det Ă€r för nya fula företag som ligger dĂ€r.
Joel Alme bor sedan mÄnga Är i Stockholm och i och med den hÀr skivan kÀnner han sig klar med det gamla Göteborgslivet som han Àgnat sina senaste tre skivor Ät.
ââDet hĂ€r Ă€r ett avsked. Jag kĂ€nner mig lĂ€ttad pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Att flytta till Stockholm var en flykt, frĂ„n mig sjĂ€lv och frĂ„n hela sĂ€ttet som vi levde pĂ„. Det var jĂ€kligt diffust och dimmigt och jag passar inte i det dĂ€r rastlösa vimlet. Jag behöver trygghet och jag trĂ€ffade en tjej som hade barn och jag sĂ„g att det kunde finnas ett riktigt liv. Men det Ă€r klart, att fly gĂ„r ju inte riktigt. Jag var tvungen att komma tillbaka.
"Ăr ett vanedjur"
För den som Ă€r bekant med Joel Alme lĂ„ter "Sköt er sjĂ€lva sĂ„ sköter jag inte mitt" hemtamt â med soul, strĂ„kar, stora rum och akustiska instrument. FrĂ„n början tĂ€nkte han sig att skivan skulle lĂ„ta som gamla tiders doo wop.
ââMed körer och en sĂ„dan lite gammal lĂ€gereldskĂ€nsla pĂ„ musiken. Mattias GlavĂ„ har en liten resvĂ€ska som Ă€r en rullbandspelare som han Ă„kte upp till Stockholm med för att spela in tvĂ„ lĂ„tar och sĂ„ fick vi den kĂ€nslan. Sedan utvecklades det till att vi spelade in sĂ„ mycket som möjligt live dĂ€r allt sker naturligt och ljuden glider i varandra.
Precis som tidigare har Joel Alme spelat in den nya skivan tillsammans med producenten Mattias GlavĂ„. Dels för att han och GlavĂ„ Ă€r nĂ€ra kompisar som jobbar bra tillsammans â dels för att den trygghetssökande vanemĂ€nniskan Alme gĂ€rna ville att allt skulle vara som vanligt.
ââJag Ă€r ett vanedjur och jag har vĂ€ldigt svĂ„r att Ă€ndra pĂ„ mig. Om man skulle gĂ„ igenom mina lĂ„tar sĂ„ skulle man mĂ€rka att alla har tvĂ„ intron, tvĂ„ verser, tvĂ„ refrĂ€nger, alltid samma. Jag kan tycka att det Ă€r stor skillnad mellan mina skivor medan andra kan sĂ€ga "det hĂ€r Ă€r ju exakt samma".