Våtmark förenar snusk med stämsång

Nina Grigorjeva och Sandra Berggren träffades på Musikhögskolan i Stockholm och har spelat ihop i några år. Som duon Våtmark har de släppt en ep och i sommar väntar spelningar på en rad ställen runt om i Sverige.

Folkmusik blir det. Men inte vilken som helst.

– Lekfullheten som finns i ful- och snuskvisor handlar om att vara i nuet. Texten är i fokus, inte hur vackert man sjunger eller spelar – som det annars ofta handlar om, säger Nina Grigorjeva som spelar härjedalspipa, offerdalspipa, åspipa och sälgflöjt.

Men det ena behöver inte utesluta det andra. Det kan vara både snuskiga ord och stämsång och duon berättar att den vanligaste responsen de får är förvåning över att fula visor kan låta så vackert som de spelar dem.

– Jag har stött på de här visorna sedan jag var liten. Det är finurliga texter och ofta väldigt kul, säger violinisten Sandra Berggren som är riksspelman på låtar från Västerbotten.

Ja, ful- och snuskvisor – som Våtmark väljer att kalla genren – är inte direkt nya. De är äldre än både Fröken Snusk och Eddie Meduza. Exempelvis medeltida ballader kan innehålla en hel del grova ord.

"Pang på rödbetan"

Traditionen är folklig och låtarna sjöngs på logar och fäbodar – av rallare och sjömän. Det är inte alltid visorna har bevarats och det finns anledning att tro att de grövsta visorna inte spelades in för visarkivet och att de också exkluderats i böckerna.

Det man vet om äldre tiders vistradition grundar sig främst på de varningar och förbud som präster har utfärdat.

– Erotisk konst har alltid existerat. Det som kännetecknar det folkliga är att det är mycket pang på rödbetan efter att man tagit sig en sup, säger Nina Grigorjeva.

Det räcker dock inte med snusk för att Våtmark ska välja att tolka en låt. Det ska också vara trallvänligt och ha ett innehåll som det går att relatera till. De vill att texterna ska vara inkluderande.

– Det ska vara kroppspositivt, med humor och inkluderande. Vi vill skapa gemenskap med vår musik, inte stöta bort någon, säger Sandra Berggren.

Som exempel tar de upp en visa med textraden "Flickan börjar famla mellan gossens ben" som visar att man inte är bra på allting första gången man gör det – inte heller att ha sex.

– Även om det är en heteronormativ text, säger Sandra Berggren.

Byter ut ord

Av den anledningen kan de byta ut ord, som pronomen, ibland. De skriver också om texter för att göra de enklare att förstå. Till exempel har de bytt ut ordet "gänga" mot "knulla" som fler förstår.

Men målet är inte att alla ska älska musiken. Inte ens artister som Fröken Snusk, som på vissa håll kritiserats för sexistiska texter, tycker Våtmark är särskilt problematisk – med brasklappen att de inte har hört alla Fröken Snusks låtar.

– Vi ska vara måna om det fria ordet och att man får uttrycka saker. Jag tycker det är kul med konst som provocerar lite, för det behöver nog många, säger Nina Grigorjeva.

TT: Vad säger ni till dem som anser att ni sjunger sexistiska texter?

– Det handlar väldigt lite om att män har stor kuk och kvinnor ska vara något hemmaföremål i de visorna vi sjunger. Det är mer skojfriskt. Sexism är när det är giftigt och dåligt, svarar Nina Grigorjeva och tillägger att duon varken är sexologer eller debattörer – utan musiker.