Birgit öppnar dörren med utslagna armar och verkar mycket glad över vårt besök. Hon bor i en liten trivsam tvårummare i centrala Strängnäs, inredd med saker som följt henne genom livet. På väggarna hänger vävda väggbonader och tavlor som Birgit har målat, de flesta med naturmotiv och på bordet i sovrummet står några figurer från en keramikkurs.
– Jag har alltid varit en "gör-det-självare". Jag tycker inte att jag är händig, jag bara gör, det sitter liksom i fingrarna. Så har det alltid varit, jag håller nästan alltid på med något, säger Birgit.
Nu är det länge sedan hon målade, vävde eller skapade i lera. I stället gör hon fina broderier med korsstygn. Birgit tar fram sylådan och visar vad hon håller på med för tillfället. Det är glasögonfodral som hon broderar med små, små stygn och som hennes systrar Asta och Astrid ska få.
Plötsligt kunde jag varken läsa, räkna eller skriva.
Men Birgits allra största hobby har alltid varit att skriva. Hon har mängder med anteckningsböcker med handskrivna dikter och texter med funderingar om livet.
– Jag skriver lite då och då, men det är inget jag brukar visa. Mina favoriter är Tomas Tranströmmer och Lars Lerin, säger Birgit och tar fram en av Lerins böcker ur bokhyllan som på insidan av pärmen har en personlig hälsning till Birgit.
För sju år sedan tog livet en helt ny vändning för Birgit. I samband med att henne make Lennart dog blev hon själv sjuk.
– Plötsligt kunde jag varken läsa, räkna eller skriva och efter röntgen upptäcktes en tumör på hjärnan som var lika stor som ett hönsägg. Det blev en stor operation på Akademiska i Uppsala och efter tre dagar kunde jag läsa igen. Det var fantastiskt!
Efter Lennarts bortgång och hennes egen operation blev det omöjligt för Birgit att bo kvar där hon bott nästan hela livet – i Mostugan i Länna.
– Jag ville inte alls flytta, men insåg ganska snabbt att jag var tvungen och det blev ju bra till slut. Det känns som om jag i och med operationen och lägenheten fick ett nytt liv Barnen hjälpte till att inreda med både lite gamla och nya möbler.
Birgit rör sig snabbt mellan rummen, hon har inga problem med att gå och för att hålla kroppen i gång tar hon långa promenader varje dag.
– Jag brukar gå i en till två timmar. Jag måste ju göra något, man kan inte bara sitta och titta. Livet går vidare så länge vi har det. Att bli gammal är ingen sjukdom, det är bara livets gång.