"Idag passerade jag en skolbuss från Tuna Trafik, utanför Hällberga ( Eskilstuna kommun). Bussen hade stannat för att släppa av några skolbarn, på ett ganska besvärligt ställe, ur trafiksäker synpunkt! Jag blir helt varm i hjärtat när jag ser att busschauffören, som jag fått veta heter Roffe, kliva ur bussen före barnen..... för att kliva ut i vägen och lotsa barnen över en hårt trafikerad väg! Tänk att sådana människor finns 2017. Någon som inte tänker på sig själv i första hand. Någon som prioriterar våra barns säkerhet, istället för att hinna till kafferasten i rasande fart!"
Inlägget på Facebook har snabbt blivit viralt, och många andra föräldrar både håller med i hyllningarna till denne Roffe busschaufför och lägger till, att även de när de var små åkte med Roffe. Eskilstuna-Kuriren åkte ut för att träffa den omtyckta chauffören och några av hans nöjda passagerare.
Strax före halv två på torsdagseftermiddagen svänger Tuna Trafiks röda buss in framför Hällberga skola, och en glad Roffe Båsk kliver ut. Han kommer från lunchrasten och dessförinnan har han kört skolbarn mellan Ärsta och Vallby bland annat. Nu är det dags att skjutsa hem Hällbergaeleverna som bor längs väg 53.
‒Jodå, jag har sett vad som skrivits på Facebook, och det är jätteroligt att känna sig uppskattad. Det blir väl så, när man kört buss i många år, och speciellt här ute i Hällberga och Ärla känner jag igen många av barnens föräldrar. Dels har jag hunnit köra dem när de själva var skolbarn och så träffas man nu när de väntar vid hållplatserna med barnen på morgnarna.
Så kommer hans unga resenärer ut, Roffe känner dem till namn, vet var alla bor och småpratar lite med var och en innan de kliver på bussen.
‒Med de här yngre barnen har det alltid fungerat jättebra. Man blir lite som en reservpappa åt dem, får höra både det ena och det andra. Vi har roligt tillsammans. Ju äldre de är desto stökigare kan det bli i bussen, och det är väldigt svårt att få högstadieeleverna att behålla bältena på under färden. De små däremot tjatar på varandra och skvallrar för mig om någon struntar i bältet.
Han poängterar att det ingår i uppdraget att hjälpa låg- och mellanstadiebarnen över den tungt trafikerade landsvägen, om de bor på den andra sidan. Och det är inte ovanligt att han stannar på vägen mellan två hållplatser, slår på sina varningsblinkers, får trafiken att stanna och vänta, och ser till så att barnen får kortast möjliga väg hem.
‒En del barn åker skolbuss på grund av farlig skolväg, och har ingen gång- och cykelbana att använda. Det är vårt jobb att se till så att de inte behöver vistas på den farliga vägen. Och jag gör självklart vad jag kan för att hjälpa mina små kompisar.
Vid Kolunda ska Anton Ambelin och Vincent Karlsson gå av. Roffe stannar bussen, kliver av före barnen, kollar trafiken, lägger armarna om pojkarna och ledsagar dem över 90-vägen.
‒Det är schysst av Roffe att hjälpa oss över vägen. Ibland svänger han till och med vänster och stannar bussen på vår sida, berättar de innan de vinkar hejdå.
Pat Wanprapha, som bor i Örsta, och Emma Svantesson och Ida Kling, som kliver av närmare Ärla kyrka, är lika nöjda med Roffe.
‒Han är snäll och rolig. Han pratar skojigt med oss, och ibland sjunger vi. Roffe tar hand om oss.
I oktober har han jobbat i yrket i 20 år, och kört buss för först Svalboviken och de senaste sex åren för Tuna Trafik. I dag är Roffe 62, och gissar att han blir kvar de två år som återstår på arbetsgivarens avtal med kommunen.
‒Sen får vi se, men visst ska det bli skönt så småningom att få lite mer fritid. Det blir långa dagar, ofta från sex på morgonen till halv sex på kvällen. Och så här före skolavslutningarna liksom i december är det alltid extra intensivt, med körningar även på helgerna.
‒Men det uppvägs av hur trevligt jag oftast har det under arbetsdagarna. Det bästa med yrket? Barnen! Jag har inte några egna barn, så de här är ju liksom mina ungar, tillägger han blygsamt.
Och när skolorna slutat kan Roffe Båsk oftast få någon extra veckas semester. Men vi gissar rätt när vi antar att han inte sätter sig bakom ratten på någon husbil under ledigheten. Då får det bli ett mer stilla semesterliv vid sommarstugan.