Hellre än att lägga ned tog då 20- åriga Mathilde Stavehaug över ansvaret som VD och producent av årets nyårsrevy och namnet– Eskilstunarevyn 2.0 – aviserade föryngring.
Hur uppdaterar man då genren som lite byggt på roliga gubbar och vackra damben? Det börjar med ett frackklätt farväl till patriarkatet till tonerna av 34-an. Och någonting har onekligen hänt med könshumorn, tack och lov är den kvar men har flyttat in i samtiden, visar inte minst tre sketcher från Århusrevyn. I TV- showen ”Singelsommar-mat” briljerar Annie Stark som grillande berusad kvinna. ”Skönt att kunna hjälpa till” bygger på samma princip som klassiska ”Guben i låddan”, en hopplös idiot visar sig ha en oväntad agenda. En höjdpunkt var också minifarsen ”Att älska din nästa”, åter med Annie Stark som pilsk grannfru i tights. Den fina hyllningen till Hasse Alfredsson och Gösta Ekman visade också att humor redan på 70-talet kunde vara fräckt utan att vara plumpt.
[fakta nr="1"]
Nykomlingen Andreas Anterot är dessutom en begåvning med god tajming och energi vare sig han spelar pucko i kundtjänsten, hemlig älskare eller slingrande kommunpolitiker. Dansarna har fått en större roll och dansen integrerats mer. Hooverboarddansen var ett mästarprov.
Eskilstunarevyn 2.0 blev en fungerande uppdatering även om förändringen inte är gigantisk. Anders Lillen Eklunds ”Lillian” var naturligtvis kvar och togs emot med entusiasm. Men årets revy är mer ett grupprojekt än en rad soloshower med pausunderhållning, vilket stärker den. Regissören Anders Stark håller kursen och har fått revyn mer lokal med egna texter. Det handlar om saker som geniföreningen Mensas fyllefest på Elite, parkeringssvårigheter vid Stiga Sports arena och hyllningar till Picnick i parken och Smederna. Och så vardagens förtretligheter, Postnord och idrottsklubbars ovana att utpressa alla landets föräldrar till att bli moderna västgötaknallar.
Sommarens rikspolitiska kris blev en godnattsaga, men Eskilstunas politiker kan sova gott, de får inga större slängar i denna varma välgjorda revy. Tror jag. För vem det där kommunalrådet skulle vara lyckades jag aldrig riktigt lura ut. Det verkade mer vara en kritik av politiker i allmänhet. Där låg kanske den enda lite svaga punkten, för hur träffar man i prick om man siktar lite överallt?
Men det är bara att ladda om… Nästa år är det valår och dessutom trettioårsjubileum.