Det gäller i synnerhet kommuner och landsting, som är personalintensiva. Och det gäller i allra högsta grad mindre kommuner, som oftare har svårare att rekrytera rätt kompetens.
Det pekar exempelvis kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm, Göran Dahlström (S), på när han säger att den stora utmaningen under mandatperioden är personalförsörjningen, och att det viktigaste med de kommunala investeringarna är att kunna fylla dem med kompetent personal (P4 Sörmland, 17/10).
Situationen är långt ifrån unik för Katrineholm. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, behöver över en halv miljon människor rekryteras till välfärdssektorn till och med 2026, och även om prognoser är just prognoser, som aldrig ska tas som absoluta sanningar, visar det på vikten av att den offentliga sektorn blir en mer attraktiv arbetsgivare. Alternativet är skolor, förskolor, sjukvård, äldreboenden och hemtjänst med lägre kvalitet.
Det märks exempelvis i Vingåker, som har sämst resultat i landet i den kommunala grundskolan, sett till gymnasiebehörighet. Bara hälften av eleverna som gick ut nian i våras var behöriga att söka till ett nationellt gymnasieprogram, och Helena Edrenius (S), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, konstaterar att kommunen har svårt att rekrytera behöriga lärare (Dagens Samhälle, 4/10).
Det är en utveckling som måste vända. Om vi vill att dagens tonåringar ska ha välfärdsyrken som förstahandsval när de söker utbildningar, måste den offentliga sektorn jobba på bred front. Dels krävs en höjning av det generella löneläget. Dels fler karriärvägar, ökad flexibilitet när det kommer till arbetstider, mer renodlade yrkesroller där lärare ägnar sig åt undervisning och sjuksköterskor inte gör sådant som undersköterskor kan göra, samt bättre möjligheter till heltidsarbete.
2017 jobbade bara 67 procent i kommunerna heltid, enligt SKL, vilket är alldeles för lite i verksamheter med rekryteringssvårigheter.
Dessutom bör Sveriges 290 kommuner och 20 landsting/regioner lära av varandra. I Malmö erbjuds exempelvis alla medarbetare i förskolan löpande kompetensutveckling enligt en individuell utvecklingsplan. I Göteborg arbetar vård och omsorg utifrån en modell med olika nivåer och har konkreta beskrivningar för vad medarbetarna ska göra för att avancera till nästa steg. Liknande program finns inom socialförvaltningen i Linköping och sjukvården i Västra Götalandsregionen, så att de anställda kan utvecklas både personligt och lönemässigt.
Om små kommuner har svårt att mäkta med egna kompetensutvecklingsprogram, kan flera kommuner samarbeta. Dessutom vore det bra om organisationer med helhetskoll i större utsträckning än i dag kunde gå in och stötta kommuner, regioner och landsting i verksamheter där de brister, på samma sätt som Skolverket nu hjälper Vingåkers kommun att förbättra skolresultaten.
Den offentliga sektorn kommer aldrig att bli bättre än sin personal.