Sopsortering, KRAV-lax, havremjölk och hen är några av de grundbultar hon utgår från, men lätt är det inte att hålla balansen, ideligen kommer hon på sig själv med att snubbla av banan och vräka ur sig något olämpligt. Visserligen sjunger hon "hen" i "Björnen sover", men sedan råkar hon ändå haspla ur sig "fröknarna på dagis" i stället för det mer korrekta "förskolepedagogerna på förskolan".
Enligt Wikipedia är politisk korrekthet en "nedsättande beteckning på en inställning där man är överdrivet noggrann med att följa rådande politiska värderingar och att följa den dominerande trenden i samhällsdebatten". Den speciella inställningen har vi lärt oss att förknippa med Södermalm och hipsters och det är också korvstopparna runt Hornstull som Elina du Rietz driver allra mest med. Under sin dryga timmen långa föreställning hinner hon pricka av de flesta existerande föreställningar och fördomar om yoganissar och smygköttare, angelägna om att hålla tungan rätt i mun och i ständig fruktan för att vräka ur sig något kränkande som kan stigmatisera eller så.
Roligt är det, men inte på ett så råbarkat sätt som den burdusa titeln möjligen antyder, utan i stället på ett väldigt vänligt och kärleksfullt sätt. Glatt fnitter i stället för elaka gapskratt. En av många höjdare är när hon försöker undvika att snacka ras på det könsneutrala hunddagiset. Eller när hon ack så träffande beskriver den metamorfos sambon går igenom när han kommer ut på vischan och plötsligt blir som uppslukad av fotboll och slagborrar.
Hennes grekiska kompis Elene, som kör kvällens första del går inte heller av för hackor, trots att hennes brasilianska vaxning inte blev vad hon tänkt sig...