"Emily" når inga svindlande höjder

Drama

Titel: Emily

Visas på: Bio

I rollerna: Emma Mackey, Oliver Jackson-Cohen, Fionn Whitehead

Regi: Frances O'Connor

Speltid: 130 min

Betyg: 3

I dag är kanske Kate Bushs låt "Wuthering Heights" från 1978 mer känd än romanen med samma namn. Förhoppningsvis inte – Emily Brontës enda roman från 1847 står sig fortfarande fint som klassiker. Frances O'Connors film om författarens liv lämnar däremot en del att önska. Tiden är tidigt 1800-tal och de moderlösa systrarna Brontë lever i en påver prästgård i Yorkshire, England. Tre av syskonen blev kända författare och alla dog unga i tuberkulos. Näst efter Emily är väl Charlotte ("Jane Eyre") mest känd.

"Emily" handlar om några år i författarens korta liv där tristessen och det snäva livet för en kvinna i tiden får henne att genom sin bror Branwell göra några destruktiva upprorsförsök – bland annat röker hon opium. Det skulle ha kunna vara en biopic om någon rockmusiker mer än hundra år senare. Ovanpå detta genomgår hon en smärtsam och hemlig kärleksaffär med sin informator, som liksom hennes far är präst.

Emma Mackey är bra och inkännande i rollen som Emily, det är lätt att känna hennes återhållna desperation, och Frances O’Connor får fram tidskänslan fint i det regniga landskapet. Filmen är dock minst en halvtimme för lång och i kombination med det brungråmurriga fotot blir det emellanåt alldeles för trist. O’Connor bottnar inte riktigt i skildringen och "Emily" når aldrig några svindlande höjder.