Den som gillar brittisk punk, rå pubrock och "grumpy old men" ska absolut sätta upp en konsert med The Godfathers på sin Bucket list.
En initierad och exklusiv skara musikälskare kunde pricka av den punkten på listan på fredagskvällen när The Godfathers gästade Biografbarens nedervåning i Eskilstuna i en dubbelkonsert tillsammans med det amerikanska garagebandet The Fuzztones.
De båda banden har inte särskilt mycket gemensamt, annat än att båda bildades på 1980-talet, och rör sig inom rockgenren. För medan The Fuzztones, med den enda kvarvarande originalmedlemmen, gitarristen och sångaren Rudi Portudi som frontgestalt, bjuder in publiken till en trevlig och underhållande show med sin lättillgängliga rock med rötterna i 1960-talet, levererar The Godfathers något helt annat.
Sångaren Peter Coyne har en livsfarlig framtoning - han skrämmer rent ut sagt skiten ut mig. Att han är en medelålders man klädd i kritstrecksrandig kostym gör upplevelsen ännu starkare.
Han är provokativ och hela hans kompakta gestalt dryper av aggressivitet. Musiken låter just så, tätare, tyngre hårdare och mer skoningslös live än i inspelad form. Coyne sjunger entonigt och låtarna är monotona med upprepande misantropiska texter, som "Birth school, work, death".
Ljudet är plågsamt högt. Det är en del av konceptet. Helhetsupplevelsen blir stark och genuin.