Biohusets fönsterlösa salong med rader av röda biograffåtöljer, röda väggar och mörkgrönt tak sprider en doft av 30 - 40-tal och minner om den tid då Cole Porter stod på höjden av sin karriär. På scenen en kandelaber med fem brinnande ljus. En äkta matta täcker delar av scengolvet. Pianisten Martin Östergren iförd mörk kostym och svart fluga tar position tätt följd av violinisten Mirjam Charas i mörk långklänning och ljusbeige pälsjacka. I sin svarta, snäva långklänning beströdd med massor av glitter glider kvällens huvudperson, sångerskan Anette Belander, in på scenen och tar emot publikens värmande applåder. Och nog känns det lite högtidligt när den rätta musikalstämningen infinner sig.
"Anything goes" från musikalen med samma namn inleder kvällens konsert. Snart följer "Let’s do it, let’s fall in love" och "My heart belongs to daddy", låten som många förknippar med Marilyn Monroe, och då är det självklart att den röda boan åker fram. "I get a kick out of you" och "I’ve got you under my skin" är för mig för evigt sammanlänkade med Frank Sinatra till ett riktigt bra storband. I det lilla format som står till buds just den här kvällen framförs sångerna med fin känsla till sparsmakade arrangemang signerade Östergren. Att pianot huvudsakligen står för ackompanjemang med harmonier och puls är självklart. Fiolens roll i sammanhanget är lite annorlunda men intressant. Den är flitigt i bruk och värmer fint där den växlar mellan rent rytmiskt ackompanjemang med efterslag, uttalade andrastämmor till sången, kontrapunktiska slingor och figurer och rena solopartier. Fiolens närvaro bidrar till att ge föreställningen orkesterkaraktär.
Kvällens såväl publika som musikaliska höjdpunkt blir "True love" från filmen "High Society". Belanders rena och klara röst kompletteras med en andrastämma sjungen av Östergren och mot slutet av låten fyller Charas i till trestämmig sång medan instrumenten tystnar, och sista chorus sjungs a capella och stämningen är så skör att man kan höra en knappnål falla. Det är han väl värd, Cole Porter!