Strauss rapsodiska Läderlappsouvertyr och Adeles Skrattaria med Ulrika Asp som chosefri solist öppnade upp aftonen. En mozartsats för flöjt och harpa med orkestern klingade med spröd elegans, där solisterna bjöd på en habilt fin tolkning.
Konsertens mest udda verk var Boulangers D´un matin de Printemps, en drömsk akvarellfantasi med subtil harmonik och ämabla träblåsarsoli. Man tackar!
Publika verk som Strauss Pizzicatopolka, Blommornas vals, Champagnegalopp och Strauss Donauvals fanns också med denna afton, liksom Dvoraks Slaviska dans nr 8, hetsigt och kraftfullt tolkad.
Akustiken dock lämnar mycket i övrigt att önska vad det gäller lokalen Havet som konsertlokal där golvmatta och klädda stolar medverkar till en dämpad efterklang, som om en stor sammetsmatta behagat breda ut sig. Att placera blåsarna ovanför stråksektionen var nog inte den mest lyckade lösningen: småfiolernas spröda klang dränktes lätt i forteavsnitten.
Ideen med en populärkonsert – med tydliga drag av nyårsdagens wienerkonsert – skulle kunna varieras med ett program av enbart nordisk musik: Det finns en överväldigande fin och stor mängd talangfull nordisk musik från de fem länderna, väl värd att framföras!
Dirigenten Bo Johansson må ges en stor eloge för ett eminent och noggrant arbete. Tydlig slagteknik och förmåga att meddela musikerna aktuell nyans och tempi är något som Bo Johansson helt tydligt behärskar till förmån för habila tolkningar, publicum till upplevelse.
Så ser vi fram mot en Trettondagskonsert om ett år och vad den kan komma att bjuda på!