Håkan Hellström
2 Steg Från Paradise
Betyg: 5
Alla ni som hoppas på att Håkan skall ge er samma ungdomliga desperation kan sluta hoppas. Håkan har vuxit ifrån det, vilket vi visserligen kunde höra redan på förra skivan. Men nu, med en andra skiva i samma stuk, slår han fast att det verkligen ligger till så.
Som det går att höra i singeln River en vacker dröm handlar skivan en hel del om Håkans något oberättigade känsla av att snart är kändisskapet över. Och även om många saknar den ursprungliga sjömanskostym-Håkan ligger nog Håkans fortsatta storhet bland annat i hans förmåga att förnya sig själv inför varje skiva. Och i vanlig ordning när jag lyssnar på en ny Håkan-skiva blir min första reaktion: det låter inte som något han gjort innan, men det låter som Håkan.
Till viss del påminner det om Försent för Edelweiss men det är ändå något helt annat. Men där Edelweiss tenderade att sticka åt lika olika håll är 2 steg från paradise jämnare i sitt uttryck och håller en högre medelnivå. Jag vet vilken dy hon varit i är en fruktansvärt charmig historia och Vid protesfabrikens stängsel är, om inte bara en bra låt, kanske den mest originella titeln vi fått från Håkan.
Jocke Åhlunds produktion sitter bättre den här gången och soundet har polerats en smula. Faktum är att det inte är ofta som man får höra en så genomarbetad skiva. De rena kärleksförklaringarna har nu bytts ut mot ett historieberättande eller små livsåskådande texter. Att berättandet sker över ett i stort sett likadant beat hela skivan igenom stör mig faktiskt aldrig. Det känns nästan lite för enkelt att smälla till med en femma. Men samtidigt, om inte det här är värt fullt betyg, vad skulle då kunna vara det?