Äntligen en uppriktig barnfilm med själ

Animerat/Familj

Titel: Eldsjäl

Visas på: Bio

Röster: Olivia Cooke, Kenneth Branagh, Laurie Holden

Regi: Laurent Zeitoun, Theodore Ty

Speltid: 93 min

Betyg: 4

Vi befinner oss i 1930-talets New York. Georgia bor med sin pappa Shawn, en pensionerad brandman som numera arbetar som skräddare. Georgia har sedan barnsben velat bli brandman hon också, trots att bara män kan bli det. När borgmästare Murray ber Shawn om hjälp med att ta fast en mystisk pyroman ser Georgia sin chans – med hjälp av smörjolja, mango och hundhår klär hon ut sig till Joe, komplett med biceps och mustasch, och anmäler sig som frivillig.

Produktionsbolaget L'Atelier Animation visar prov på stor kompetens. Filmen befinner sig inte ljusår från Disney, utan är tillräckligt konventionell för att nå en stor publik. Samtidigt blåser den nytt liv i formen. "Eldsjäl" är lika jazzig som rörande i sin skildring av en ömsint far-dotter-relation. Till skillnad från mycket annan barnkultur genomsyras den heller inte av sarkasm och självdistans, utan av en uppriktighet. Den har helt enkelt en själ.

En trend inom barnkulturen är att lyfta historiskt marginaliserade personer, vilket bottnar i en sympatisk människosyn. Problemet är bara att när moralismen blir primär blir kulturupplevelsen sekundär. Bortsett från den onödiga slutsekvensen där filmen visar upp verkliga kvinnliga brandmän, så är "Eldsjäl" en både angelägen och underbart medryckande film som inte låter sig reduceras till Ett Viktigt Budskap.