Stand up
"Världens historia"
Av och med Måns Möller och Özz Nûjen
Regi: Patrik Larsson och Bobbo Krull
Eskilstuna Teater
Det är kokhett och fullsatt inne på Eskilstuna Teater när komikerna Özz Nûjen och Måns Möller drar igång söndagens andra föreställning denna dag. Bara det är en bedrift i sig.
Att duon lyckas ladda om och leverera intensiv stand up på historietema i nästan två timmar utan paus, är antagligen för att de själva har så himla kul på scenen.
Det råder ingen tvekan om att Özz Nûjen och Måns Möller gillar varandra och drivs av såväl folkbildarambition som miljöengagemang och ett starkt patos för mänskliga rättigheter och demokratifrågor. Detta gör att deras föreställningen genomsyras av värme och hjärta. Vilket i sin tur gör att publiken kan tillåta sig att skratta utan förbehåll åt alla påhopp, hårdvinklade slutsatser och barnsliga infall som Özz och Måns gödslar sin stand up med.
Föreställningen är upplagd som en lektion. En världskarta är projicerad bakom komikerduon, och ibland används även en pekpinne. De börjar i förhistorisk tid och vi får följa mänsklighetens utveckling fram till dess homo sapiens etablerar sig på den afrikanska kontinenten och sedan vandrar vidare ut i världen som jägare och samlare och så småningom bönder.
En stor del av showen läggs på mänsklighetens tidiga historia och de första högkulturerna i Kina, Mellanöstern och Egypten, men ännu mer tid läggs på utvikningar.
Måns Möller gör en parodi på Leif GW Persson och tar med publiken rakt in i huvudet på en deltagare i "Paradise hotel" och en kompis som ber om flytthjälp i Kiruna i skruvade monologer.
Özz Nûjen har en kaxigare framtoning på scenen och använder sig av grova skämt och fördomar för att peka på just fördomar och orimligheter - och han gör det på ett sätt som få folk att kikna.
Mitt i alltihop bjuder Özz och Måns på ett riktigt roligt och snyggt danspotpurri, och kastar sig sedan rakt in i framtiden.
Özz Nûjen och Måns Möller har en fin dynamik på scenen, är galet roliga och skickliga på att involvera publiken och skapa känslan av att de improviserar, trots att "Världens historia" är både regisserad och uppstyrd.
Ändå blir jag lite besviken över att de duon fastnar någonstans i upplysningstiden och aldrig riktigt hinner avhandla 1800- och 1900-talen innan det ringer ut och lektionen är över. Det hade varit intressant att hänga med Özz och Måns ända in i vår tid.