En flygel står mitt på scenen och ett antal podier i olika höjder, dekorerade med glödlampor, är utplacerade runt om. Lamporna återkommer i de fyra gigantiska bokstäverna L, E, N och A, som också står på scenen. Estetiken för delvis tankarna till tv-programmet Fem myror är fler än fyra elefanter". Men den spektakulära och snygga dekoren som färdats i långtradare till Lokomotivet i Eskilstuna skickar först och främst signalen att den är skapad för en riktig stjärna.
Först kommer sexmannabandet, sedan kommer stjärnan själv in på scenen. Lena Philipsson, den sexiga helylletjejen från Vetlanda, har hunnit bli 50 år och utvecklat sitt artisteri till en nivå som få andra svenska artister har uppnått.
Med showen "Jag är ingen älskling", som spelats en lång säsong på Cirkus i Stockholm och nu är ute på en omfattande turné, drar hon fulla hus. Publiken älskar Lena Philipssons föreställning och det har även recensenterna gjort.
Lena Philipsson har skrivit de flesta av låtarna som är med i showen, och även manuset. Det är personligt, rent av självutlämnande, och tidvis riktigt sorgligt. Men, det blir aldrig privat eller jolmigt, och för det mesta är det väldigt kul.
Dynamiken mellan skämt och allvar är imponerande. Det är också Lena Philipssons skarpsynta betraktelser över hur det är att vara medelålders kvinna, singel och förälder till barn på väg att bli vuxna. Så långt kan många känna igen sig.
Som en extra dimension kommer Lena Philipssons erfarenhet av ett liv i rampljuset, ständigt övervakat av en skvallerpress, som frossat i Lena Philipssons relationer och separationer.
Hon driver lagom fräckt med sina ex, och med mediebilden av henne själv. Hon gör upp med det pinsamma inslaget i tv-programmet "Jakobs stege" 1987, när hon som 21-åring utsetts till Sveriges sexigaste kvinna fick åma sig på en tigerfäll och sjunga "Teach me tiger" vid fötterna på den mer än dubbelt så gamle Sven Wollter som hade utsetts till Sveriges sexigaste man samma år (han fick sitta i en fåtölj med en bok).
Men först och främst är ju Lena Philipsson musiker. Sångare, låtskrivare och pianist. Tillsammans med bandet levererar hon kraftfulla versioner av sånger från sitt senaste album "Jag är ingen älskling" varvade med låtar från hela karriären. Bäst är låtarna från hennes lyckosamma samarbete med Orup, megahiten "Det gör ont" men också "Lena anthem" och "Delirium". Lena Philipssons första bidrag i Melodifestivalen "Kärleken är evig" (1986) står sig också riktigt bra.
Hur som helst kan man tycka vad man vill om Lena Philipssons låtar - vad hon än sjunger är hon utan tvekan en otroligt bra och månsidig artist.