"The Flash" är superhjältarnas frälsare

Action/Äventyr

Titel: The Flash

Visas på: Bio

I rollerna: Ezra Miller, Michael Keaton, Sasha Calle

Regi: Andy Muschietti

Speltid: 155 min

Betyg: 4

"The Flash" är en film som får premiär mot alla odds. Skandalerna kring huvudrollsinnehavaren Ezra Miller (anklagad för grooming, misshandel och sektledarfasoner) har fått den att dingla ovanför avfallskvarnen. Att man likväl har propsat på premiär av "Det"-regissören Andy Muschiettis förstlingsverk i superhjältegenren har väckt förhoppningar om att den ska vara något alldeles extra – och det är den också. Trots sin grötiga blandning av allt som just nu trendar inom den trådslitna genren är "The Flash" nämligen superhjältefilmens metaforiska död och återuppståndelse – och därmed dess framtid.

Barry "The Flash" Allen (Ezra Miller, som trots att han vad det verkar är galen verkligen briljerar) upptäcker i en förtvivlad stund att hans blixtsnabbhet gör det möjligt för honom att springa bakåt i tiden och rädda sin mamma från att bli mördad. Men det förflutna bör man som bekanta inte mixtra med, och vilka vore egentligen våra supehjältar utan sina trauman? Allt går på tok när Barry sparkas ut i ett alternativt tidsuniversum där Aquaman (tack och lov) aldrig tycks ha sett världens ljus, Wonder Woman ännu lever inkognito, hans dubbelgångare är en störig tonåring utan superkrafter, Superman är en tjej (Sasha Calle) tillfångatagen av ett intakt Sovjet och Batman är en sjuttiplussare på dekis vars högteknologiska utrustning såg sina bästa dagar på 1990-talet – jajamän, det är Michael Keaton som efter 30 år drar på sig dräkten igen, och den sitter som ett smäck – men där rymdskurken Zod likväl hotar att utplåna jorden.

"The Flash" är en osminkad hyllning till superhjältegenren som charmar brallorna av filmnördarna och nostalgikerna, av gamlingarna och kidsen, liksom av dark-reboot-älskarna och de som vill att deras trikåklädda hjältar ska leverera roliga oneliners och stå handfallna inför allt vad amour heter. "The Flash" är ett försvarstal för en genre som i decennier har dominerat filmutbudet, en desperat bön under bilan om att inte utsätta biorepertoaren för en avförtrollning genom att fimpa superhjältarna, och sist men inte minst ett trovärdigt löfte om bot och bättring som man innerst inne vet kommer blir omöjligt att hålla.