Välkomna till Nyköping år 2017. Var med och hylla 700-åringen under hela jubileumsåret och ta del av marschen mot en ljusnande framtid för vår fina kommun och våra nya byggprojekt!
Eller är det snarare undergång som väntar oss, om inte fiffel och toppstyre tar slut och miljonrullningarna kan stoppas?
Vill ni ha en riktigt elak version ska ni absolut gå och se Nyköpings Lokalrevy, som nu spelar upp för tredje gången, piggare och fler på scenen än någonsin, med en ny vass regissör och redan med extraföreställningar insatta.
Så darra må ni, chefer och makthavare och politiker, innan ryktet nått er om vad revyn gjort av er. Solklart är att Kung Eric är måltavla nummer ett. Och att ett visst byggföretag är nummer två. Välförtjänt, tyckte jag och uppenbarligen även publiken på premiären, för jag har nog aldrig på en revy hört sådana gapskratt, möjligen på gränsen till hånfulla.
Tyvärr kan många andra andas ut, exempelvis landstinget och länstrafiken och även Södermanlands Nyheter. Och trist är kanske att stan knappast har några civila profiler längre, att skoja med eller hylla. Jo, Peter Lindvall är med på bild.
Men, vad är egentligen sant av allt som hände förra året? Inte ens Leif GW kan ju förklara massflykten från skola och soc. Inte heller hur en bankchef kan fiffla med andras pengar. Och globalt är ju mycket så osannolikt att inte ens ett snille som Tage Danielsson hade kunnat förklara hur det som hände i presidentvalet i USA verkligen hände där och då. Men Tage är död och inte med i revyn.
Det är däremot Fredrik Gustavsson, och han är en mästare på att spela översittartyp utan skrupler, han som gradvis visar sig ha ett förflutet i bankvärlden. Men han sjunger också bra och aldrig mer spralligt oförutsägbart än i sången om hur man kan finna kärleken bland maskrosor i Vrena.
Linda Pröjtz-Ålund drar också ett stort lass och gör det på kornet, som färgstark clown men också som ärlig jobbsökande med graverande meriter. Det blir ett toppnummer, verkligen, men fruktansvärt elakt mot Nyköping och alla kommunikatörer och PR-ansvariga.
Ni som vill bara skratta och blicka bakåt har också mycket att hämta. För revyn lyckas faktiskt göra något kul och visuellt vackert av Brexit. Och än mer av Donald Trump. Båda dessa är nummer med sång, musik och dans och visar på revyns kanske starkaste sida.
Unga tillskottet Zubaida Solid kan minsann hålla tungan rätt i mun med ny politisk text till Monica Zetterlunds jazz-snabba Vad en liten gumma kan gno, men orkestern har ännu lite mer precision på kommande är jag säker på; en randanmärkning dock, för det låter annars jättetajt.
Romantiskt sjunger Anna Edman om längtan och väntan, men hon är också läcker men tanklös när hon släpper fantasin lös under filten i tv-soffan med sin kille, en roll där Fredrik Sundberg faller pladask i fällan av våta drömmar.
En revy ska ju ha krumelurer att skratta åt, och här är Lasse Ålund hur oväntad som helst. Likaså Kjell Åkerlind, tragisk som besviken brevbärare, som roligast som hästen i första aktens huvudnummer, det som är revyns version av hur Gästabudsspelet ska se ut i Fredrik Sundbergs nya version. Alltid roligt att se hela ensemblen gräla om sina roller! Och den elaka Disney-sången efteråt sedan... Wow!
Revyns bästa diktion har Kenneth Bodin men också sämsta göteborgsvitsar och gör-roligaste plutmun, nyttig och rolig överallt, som hunsad i countrytrion Mr Höst och suverän som ständigt leende men alltmer stressad ledare för landstingsdebatten om den nya storregionen. Jag menar, hur är det bara möjligt att få till ett så dråpligt ensemblenummer om något så trist?
En läckerbit allra sist? Visst, ni har nytillskottet Malin Sjöström, rapp i käften, med smittande musikalröst och dansenergi, och äger scenen som Big Mama Drottning av Ålderdomshemmet i finalen av sista akten.
Då har jag varken berömt det genuskritiska eller det tankeväckande med främlingsfientligheten mot dalmasar eller berömt dansband. Eller klagat på nyckel-nyheterna och på att Urban Granström var både färglös och frånvarande.
Det värsta är att trots revyns ansträngningar kommer vi att sitta där på teatern om exakt ett år och skratta åt byggfusk och svågerpolitik än en gång.