Snöoväder ute och "På spåret" på TV inne i stugvärmen. Det var inte utan att man funderade på om det skulle dyka upp någon publik när Tontroll arrangerade konsert med kvartetten Rebell och deras "Så minns vi Björn Afzelius"-program hos Josef på fredagskvällen. Oron visade sig vara obefogad, lokalen var fylld av publik ivriga att få lyssna till Björn Afzelius numera klassiska sånger. Och Rebell var väldigt bra, ett och annat spelfel noterades men inget som störde.
Det blev en resa i tiden, från Hoola Bandoola Band-eran på 1970-talet fram till sista skivan, Elsinore, vilken släpptes efter hans död 1999. Alldeles utmärkt ciceron under kvällen var sångaren i Rebell, Lennart Wantzin, som med värme och humor berättade anekdoter, minnen och fakta om kvällens huvudperson. Lennart Wantzin verkade ha läst på, och hade ytterligare ett stort plus: Dialekten! Både när han pratade och sjöng på sitt mjuka skånska mål påminde han faktiskt om Björn Afzelius vilket skapade ytterligare i dimension när man lyssnade.
Om tiden i Hoola Bandoola Band fick vi höra att Mikael Wiehe styrde och att Björn Afzelius hade svårt att få texter godkända, först på skivan "Fri information" hade rektor Wiehe (som han retfullt kallades) mjuknat så pass att Afzelius fick med fyra låtar, bland annat Juanita, vilken Rebell gjorde en mycket fin tolkning av.
Björn Afzelius starka engagemang emot förtryck, rasism, fascism och var en av hans starka ledstjärnor och kom till uttryck i sånger son "En kungens man", och "Till min kära".
Ett annat tema var kärleken till hans barn, Rebecka och Isabelle. "Visa i vargtimmen" kan ses som en hyllning till barnen och en förhoppning om att de ska kunna stå emot de vuxnas kontroll. Intressant är att det ur minnet av en svår barndom kan komma fram så vackra melodier som "Ikaros" och "Isabelle" vilka fanns med på "Exil"-skivan. Den kan ses som en uppgörelse med plågoandar från barn- och ungdomsåren. Hela konserten blev ett pärlband av låtar som nu hör till den svenska låtskatten. Och när bandet klev av scenen efter att ha fått stående ovationer och avslutat med extranumren "Tusen bitar" och "Som en duva om natten" gjorde det inget att det var kyligt ute, inombords kändes en skön värme.
Egon Jonsson