Känslosam protest mot en snedvriden migrationspolitik

Drama

Titel: Blue Bayou

Visas på: Bio

I rollerna: Justin Chon, Alicia Vikander, Linh Dan Pham

Regi: Justin Chon

Speltid: 117 min

Betyg: 2

Platsen är New Orleans, med sina rosaskimrande solnedgångar fångade i varma analoga bilder. Inte långt från förorterna i betong och asfalt ligger en tropisk glänta i skogen, med en fin liten sjö dit Antonio LeBlanc brukar söka sig i stunder av motgångar. En plats som också påminner om skogarna i födelselandet Korea, varifrån han blev adopterad i unga år. Efter trakasserier från en rasistisk polis hamnar Antonio i häktet, där det visar sig att han av byråkratiska orsaker räknas som illegal invandrare i USA och därmed ska utvisas. Tillsammans med sin gravida hustru, spelad av Alicia Vikander, måste han nu samla argument för en överklagan samt få tag i pengar till advokaten.

Grundpremissen i "Blue Bayou" är baserad på ett antal upprörande rättsfall, där adopterade barn utvisats från USA trots att de har levt i princip hela sina liv där. Manusförfattaren, regissören och huvudrollsinnehavaren Justin Chon har investerat hela sin uppbragta själ i berättelsen om LeBlanc – en arbetarklasskille med småkriminellt förflutet som nu kämpar hårt för att kunna försörja sin familj. Filmen riktar skarp kritik mot ett omänskligt migrationssystem, och hyllar i stället det mångkulturella New Orleans; en smältdegel av kulturer som tar sig uttryck lika mycket genom vietnamesiska trädgårdsfester som det berömda Mardi gras-firandet.

Det går inte att ta miste på passionen bakom projektet, och kanske är det den som har fått Justin Chon att tappa greppet om sin berättelse. Förutom adoption och migrationspolitik tacklar filmen också frågor kring trasiga uppväxter, rasism och kriminalitet, därtill försöker den hinna med en turbulent äktenskapsskildring. Det är som att upphovsmannen har velat pressa in ett helt liv av erfarenheter och tankar, vilket resulterar i en film där volymen ständigt är uppskruvad till max. Strömmen av skrik, snyftningar och blod tycks aldrig vilja sina i denna melodram med socialrealistiska förtecken, där antalet krystade vändningar till slut blir fler än vad man orkar engagera sig i. Alicia Vikander anstränger sig till det yttersta med både tårar och sydstatsdialekt, men går liksom det mesta i filmen överstyr.

Kvar finns en i grunden viktig berättelse, samt en fin och icke turistisk skildring av New Orleans.