Samtidigt skrålade och dånade karusellerna runt området på Strömsholmen där scenen var placerad.
Eskilstunatjejen Moa hade ett imponerande röstregister och sjöng ”City of Stars” från musikalfilmen ”La La Land” och Rachel Plattens ”Fight Song”. Rörelserna får hon dock öva lite på till nästa gång.
Några som inte direkt sparade på moves var rapparbrorsorna Abass & Omar som mer än lovligt entusiastiskt klev upp på scenen tillsammans med ett gäng polare (varför var de där? moraliskt stöd?) och även om man inte hörde orden i textraderna så svängde det rejält.
Ännu en rappare i samma gäng var Noah vars energi var mer farlig och kärv vilket kompenserade för att rösten var lite falsk (Kan man rappa falskt? Ja faktiskt, men det gjorde inget, svängde ändå).
Kvällens första riktiga artist var Angelina Pavanelli som sjunger relationslåtar inom ramen för en genre man mycket väl skulle kunna kalla hipster-indiepop (tänk Frida Hyvönen i sin krafts dagar). Och det menar jag som beröm. Texterna är ofta skrivna i jag- och du-form och hanterar vardagsrelationer, som saxade direkt ur någon av Janne Halldoffs 70-talsfilmer där folk ligger nakna på madrasser med öppna fönster och dricker rödvin.
Perfekt popmusik i sommarkvällen med andra ord.
Inledande tekniska problem med ljudbrus samt det helvetiska oväsendet från intilliggande karuseller, där techno tidvis detroniserade Pavanellis spröda stämma, drar ner helhetsintrycket. Där får arrangörerna faktiskt bakläxa.