Det finns dagar då man önskar att man var 17 år. Men man behöver inte gå igenom 35 sessioner hos en terapeut för att inse att det där med tidsmaskin är helt onödigt.
Det räcker gott med att gå på en konsert med Veronica Maggio för att få kontakt med sin inre 17-åring. Den där som lever i stunden, kan ge sig hän åt att festa och lyssna på musik som om varje låt i lurarna är den sista och som kan grubbla, gråta och förälska sig inom loppet av ett dygn.
Hur skönt det än är att veta att man närsomhelst kan växla till sitt vanliga, ansvarstagande, balanserade och småtråkiga vuxenjag kan jag trots allt känna mig lite avundsjuk på alla de unga Veronica Maggiofansen som trängs med mig på Lokomotivets golv denna lördagskväll i Eskilstuna.
En artist som Veronica Maggio fanns inte när jag var ung på riktigt och hade behövt någon som sjöng hjärtskärande vackert med ord som beskrev alla känslorna. Tur att hon finns nu.
När Veronica Maggio med sitt utmärkta band kom in på scenen och körde senaste singeln, "Dom sa", hade de en dubbelkonsert från fredagen i kroppen. Varma i kläderna ja, men kanske också lite slitna.
De första låtarna klingade Veronica Maggios särpräglade röst inte fullt lika vackert som vi är vana vid, men redan fem sex låtar in i konserten märks inget annat än att hon har jättekul och att rösten är i topptrim.
Med "Välkommen in" hade hon etablerat konakt med alla drygt tusen personer i salen som ville ha den.
Veronica Maggio live är en lite annan upplevelse än Veronica Maggio på skiva. Låtarna blir lite råare, lite varmare, lite ösigare, utan att förlora krispigheten som gör att varje ord går fram.
Mixen av låtar under konserten är inte självklar. Här finns många av de största hitsen från albumen "Satan i gatan" och "Handen i fickan fast jag bryr mig", och många från senaste albumet. Men också rätt många mindre kända låtar, till glädje för de fans i publiken som har sina speciella, djupt personliga favoriter.
Det är ju det som är grejen med Veronica Maggio, att hennes lyssnare har en relation med hennes musik på olika nivåer, både skrålande i allsång med kompisgänget och med en alldeles egen låt i lurarna hemma i sängen.
Live låter det som sagt bra. Och Maggio är också generös med att återgälda kärleken från publiken som sträcker upp händerna, sjunger med och laddar hela den gigantiska gamla industrilokalen med värme och energi från golv till tak.
När Veronica Maggio inleder "Hela huset", en låt som från början är en duett med Håkan Hellström, är allsången galet mäktig.
Bäst är kanske ändå de nya låtarna, "Dom sa", "Vi mot världen", "Svart sommar" och "Den första är alltid gratis", men stämningen när Veronica Maggio spelar "Jag kommer" är så hög at den räcker det känns som om bandet har ett mindre kärnkraftverk bakom scenen.