Klassiker om jobbet som existentiellt fängelse

Drama

Titel: Jobbet

Strömmas hos: Netflix

I rollerna: Sandro Panseri, Loredana Detto

Regi: Ermanno Olmi

Speltid: 97 min

"Om du blir anställd där har du ett stabilt jobb för resten av ditt liv." Så säger föräldrarna till sonen Domenico som i en bylsig kostym åker till Milano för att söka arbete. Men deras uppmuntrande ord får en ödesdiger klang i och med hans möte med en inrutad kontorsvärld som lyser av existentiell tomhet.

Skildringen av de strävsamma tjänstemännen vid sina skrivbord (läs ekorrhjul) påminner om satiren i Nikolaj Gogols novellkonst, men Ermanno Olmis mästerliga film är nyanserad nog att höja sig över den rena karikatyren. Om människornas prat ofta är fullt av plattityder, är tonåringens blick på världen tvärtom hjärtskärande öppen.

Genom Domenicos möten med de äldre kollegernas enformiga liv, kontorsarbetets hierarkier och den trevande förälskelsen till en ung sekreterare, fångar Ermanno Olmi den skörhet som präglar ungdomens första stapplande steg in i vuxenvärlden. Samhällets konventioner framstår här i förfrämligat ljus. Men filmens ungdomar är inga rebeller, utan anpassar sig snällt till den äldre generationens förväntningar.

"Jobbet" är inte bara en känslig uppväxtskildring och en exakt tidsbild från det tidiga 1960-talets Milano, utan också ett praktexempel på arbetskritik. De frågor som filmen ställer om arbetets roll i våra liv är 60 år senare fortfarande lika obekväma – och lika existentiellt svindlande.