Det är sällan nyheter handlar om saker som är som de ska vara. Det som når spalterna är avvikelserna. Det är förståeligt. Intresset för att läsa om en ung man som inte blev nedslagen på krogen, en kvinna som inte attackerades av en ogärningsman i det mörka p-huset eller en företagare som sköter sin bokföring felfritt är sannolikt svalt. Det har inget så kallat nyhetsvärde.
Detsamma gäller sjukvården. Det finns massor av läkare som varje dag ställer korrekta diagnoser, men som inte hamnar i tidningen eftersom det är ett förväntat normalförhållande.
Det här är inte oproblematiskt. Man kan ju lätt tro att det är åt helsike med det mesta när man tar del av nyheter.
Jag var lite orolig när jag sökte vård i höstas. Jag tänkte att de inte skulle veta vad som var fel på mig, nojade mig för att det skulle göras misstag och för att de i värsta fall inte skulle ta mig på allvar utan bara skicka hem mig.
Men jag kom under behandling.
Och jag kunde inte ha haft mer fel.
Precis alla sköterskor och läkare som jag på ett eller annat sätt har träffat på Mälarsjukhuset och Kullbergska har varit så kunniga och proffsiga att all oro och alla farhågor helt försvunnit. De vet precis vad som är fel, och de vet hur de ska fixa till det. De har gjort det här tusen gånger förr.
Jag har aldrig känt att jag har varit i så goda händer.
Nu går jag, efter ett par undersökningar och ett förberedande kirurgiskt ingrepp, och väntar på en slutoperation. Den är inte helt okomplicerad. Det är inte säkert att det blir bra på första försöket, har de berättat. Men det gör mig ingenting. Jag känner bara en väldigt stor tacksamhet.
Det begås misstag inom sjukvården. Det är pressat på sina håll och det kan vara långa väntetider.
Men det görs väldigt mycket bra också.
Det vill jag ska stå i tidningen.