I Ă„r Ă€r ingen kvinna nominerad till en Oscar för bĂ€sta regi. Det borde inte göra nĂ„gon förvĂ„nad â efter Kathryn Bigelows banbrytande vinst för âThe hurt lockerâ 2009 har det bara hĂ€nt en gĂ„ng, nĂ€r Greta Gerwig, som femte kvinna nĂ„gonsin, förra Ă„ret fick en nominering för âLady Birdâ.
Men 2018 var faktiskt ett toppĂ„r för kvinnliga regissörer. Lynne Ramsay tokhyllades för âYou were never really hereâ medan Debra Graniks âLeave no traceâ hamnade pĂ„ mĂ„ngen Ă„rsbĂ€stalista (inklusive Barack Obamas). Marielle Hellers âCan you ever forgive me?â gav skĂ„despelarna Melissa McCarthy och Richard E Grant var sin Oscarnominering, medan regissören blev utan.
Den som sĂ„g ut att ha bĂ€st chans att knipa en nominering för 2018 var dock Karyn Kusama, regissören bakom det laddade sportdramat âGirlfightâ (2000) och normbrytarskrĂ€ckisen âJennifer's bodyâ (2009). Hennes nya film âDestroyerâ Ă€r en bĂ„de hĂ„rdkokt och gripande polisthriller. Nicole Kidman spelar Erin Bell, kriminalare vid Los Angeles-polisen. Första gĂ„ngen vi möter henne vaknar hon i sin bil, och hennes ansikte â rödsprĂ€ngda ögon, spruckna lĂ€ppar och en hy som solsvett pergamentpapper â vittnar om ett halvt liv av supande och sjĂ€lvförsummelse.
SÄ fÄr hon plötsligt upp spÄret av ett spöke frÄn det förflutna, frÄn det undercoverjobb i den kaliforniska öknen som gick sÄ fasansfullt fel, och som förvandlade henne till skuggan av en mÀnniska. Genom Äterblickar tecknar Kusama bit för bit bilden av traumat, samtidigt som den nutida Erin försöker sona sina misstag.
Nicole Kidman Ă€r magnifik i sin bĂ„de trasiga och stenhĂ„rda snutgestalt, en figur som kĂ€nns igen frĂ„n 70-talsfilmernas plĂ„gade poliser (dĂ„ alltid spelade av mĂ€n) â hon mĂ„ vara ett vrak, men hon backar inte en tum i skarpt lĂ€ge. Men det Ă€r inte bara Kidman som Ă€r bra, Kusama har lockat fina insatser ur alla sina skĂ„despelare, frĂ„n Bradley Whitford som kolerisk pengatvĂ€ttare till Jade Pettyjohn som Erins undertryckt ursinniga tonĂ„rsdotter Shelby. De spelar mot fonden av ett ruffigt Los Angeles som nĂ€stan kĂ€nns postapokalyptiskt.
âDestroyerâ Ă€r nĂ€stan skoningslös i sitt dissekerande av ett urspĂ„rat liv. Och kanske Ă€r det hĂ€r vi hittar nyckeln till att Kusama har förbisetts av Oscarjuryn. Hennes film landar inte i nĂ„got upplyftande budskap a la âBohemian rhapsodyâ eller âGreen bookâ. Om det Ă€r vad som krĂ€vs, dĂ„ kan nog killarna fĂ„ ha sin Oscar i fred.